Framåt sextiden i går eftermiddag tyckte jag det fick vara nog med Valborg och vandrade smålullig genom Uppsala mot tågstationen för hemfärd söderut. På väg genom den nedskräpade staden anfölls jag av det bitterljuva vemod som alltid drabbar mig vid den där tiden, och noterade ett antal saker längs min väg som jag plitade ner som ett sms-utkast för framtida användan:
Inte för avtrubbad, inte för nykter. Sysslomansgatan, bombarderad med ögonen. Äldre sällskap i studentmössor vid Upplandsmuseet, vaggan. Vid ån på uteserv de som aldrig pluggade men tog del av staden ändå, skräp överallt.
Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av de där orden i dag.