Jag är ledig i dag och i morgon, eller i alla fall arbetsfri. Jag borde skriva ett tal, städa i mina bokhyllor, tvätta, köpa ett par nya jeans, gå och lämna tillbaka ett par böcker på biblioteket så att inte min kollega Erika får betala förseningsavgift, se över garderoben i största allmänhet inför schlagerturnén samt äntligen köpa en ny kaffekanna så att jag slipper leva på snabbkaffe som jag gjort sedan jag gick bärsärk i köket i höstas.
Men så sitter jag vid mitt köksbord och äter en sen frukost eftersom gårdagskvällen innehöll öl, vin, whisky, pasta, ”Guitar hero”-solon, Cityprisfesten, Nada och Pet Sounds Bar med iPet. Jag sitter där i godan ro och äter en smörgås med ost och salami på trots att jag väldigt brukar köpa köttpålägg men nu hade gjort det. Jag sitter där och smaskar i godan ro och läser tidningarna och ögat faller på salamiförpackningen där det står Bäst före 07.01.2008. Jag tänker oj vad mycket läskigt de pumpar in i korven eftersom den håller ända till juli och ja, sedan slår det mig vad det faktiskt står på det där bäst före-datumet och jo, det lär väl dröja innan jag äter salami igen.