En arbetsdag avklarad, one zillion to go. Nja, så illa ska det väl inte behöva bli, men mitt semesterkonto är sannerligen tömt ner till sista komptimmen nu, så någon betald ledighet lär jag inte se på ett tag.
Men tvånget att skriva minskar ju inte bara för att jag råkar jobba. Romanen ska bli klar, om jag så ska duka under på kuppen, och det helst i tid också. Vi har redan sagt hej då har dock tagit en lite oväntad vändning så till vida att en karaktär som bevisligen är död tydligen inte tänker låta sig vara ohörd bara för den sakens skull, vilket gör att skrivandet tar lite längre tid än jag beräknat. Vi får väl se hur väl det hela utfaller, men än så länge känns det bra. Jag har bestämt att jag ska skriva minst en timme per dag när jag kommer hem från jobbet i alla fall. I dag blev det till och med en timme och en kvart. Snacka om 125-procentig utdelning.
Några mästerverk passerade inte mitt tangentbord under första arbetsdagen. Det blev mest notisskrivande, som den här och den här och den här. Nu sitter jag och lyssnar på Ani DiFrancos nya album, som jag ska recensera den här veckan. So far so so, skulle jag vilja påstå.