Post Format

Romantorka och stämpelklockor

Jag har knappt skrivit en rad den senaste veckan. På romanen alltså. På jobbet skriver jag ju så det glöder.

Men texten vilar. Förhoppningsvis tar jag tag i det framåt helgen igen, när jag är tredagarsledig. Men jag tänker på den. Och jag glädjs väldeliga över att min vän som nu läst verkar tycka att det på det stora hela är bra. Saker måste så klart fixas och karaktärerna måste nog mejslas ut lite tydligare och jag har belagts med åtminstone en logisk vurpa, men ändå – det inledande snabba omdömet var att texten är, och nu citerar jag, väldigt bra. De orden levde jag på hela helgen.

tunnel.jpgAnnars går jag mest omkring och funderar på viktiga saker som att det måste ha blivit väldigt tråkigt att jobba i tunnelbanans biljetluckor sedan enhetstaxan infördes. De får ju aldrig veta vart folk ska åka längre! Man säger hej, sticker in sin lilla biljett från häftet (eller det löjliga kvittot man får om man köper biljetter på Pressbyrån) och får med en snabb handrörelse lappen stämplad. Inget mer. Förut tvingades de ju ändå till en viss tankeverksamhet när de skulle klura ut hur många zoner det var mellan … tja låt oss säga Odenplan och Näckrosen, och därefter stämpla remsan korrekt. Nu fungerar de ju bara som en sorts mänskliga stämpelklockor.

5 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.