Post Format

Renovering schwenomering

Åh, Shampoo Rising skriver finfint om renoveringar som gör mer skada än nytta. Jag har också ryggat tillbaka inför Tranans omblivelse.

Ett annat ställe kring Odenplan – jeezus vad jag blivit provinsiell på sistone för den delen – som helt förlorat sin charm efter renoveringen är ju fiket Dala Deli, som jag skytt som pesten sedan den taffliga lyxsaneringen för ett par år sedan.

Eller vänta nu, ljuger jag om Dala Deli? Jag känner inte alls igen mig i beskrivningen hos Allt om Stockholm. Har de byggt om en gång till eller är sajten ruskigt ouppdaterad? Kanske borde gå förbi och kika innan jag öser ur mig hat.

——

Uppdatering: Det satt papper över alla Dala Deli-fönster och en lapp på dörren talade om att totalrenovering pågår. Igen. Fantastiskt.

6 kommentarer

  1. Det bästa exemplet just nu på lagning av något som var allt annat än trasigt måste ju vara omvandlingen av Stockholms bästa café, ”Oss emellan” på Stora Essingen. Härligt ouppstyrda Oss emellan har nu blivit ”Karin på ön” i spotlightbelysning, crèmefärgade väggar och med betydligt mindre macka för pengarna.

    När ska folk inse att samma sak gäller med restauranger och caféer som med veteranfordon – original är alltid, alltid bättre än renoverat mint condition.

    Reply
  2. Hoho.

    Nä men seriöst så har du ju helt rätt. Fast å andra sidan går det väl, på sätt och vis, stick i stäv mot min åsikt att man måste våga tänka nytt och inte göra Stockholm till ett bakåtsträvande museum. Men så har jag ju aldrig hävdat att jag är konsekvent heller.

    Reply
  3. Äsch, det vi premierar är ju förändring som gör saker roligare och bättre. Att förvandla Tranan eller Oss emellan till dussinställen med ”mysig” belysning och samma sorts tygklädda stolar är ju inte att ”tänka nytt”. Det är ju bakåtsträvande om något.

    Jag kom förresten på vilken som är den största krogslakten i modern Stockholmstid: Tidsfördrif. Har nån varit inne på ”Dront” som huserar i lokalerna nu? Restaurang-Mordor…

    Reply
  4. Jag sörjer även den finfina baren som huserade längst ner på Vegagatan närmast Odenplan under något år fram till våren 2006. Nu minns jag ju tyvärr inte vad baren ifråga hette ens, men det var en sån där fantastiskt trevlig oas, en avslappnad bar där man kunde sitta och hänga en hel kväll och faktiskt – nästan utan att känna sig som en mupp – lika gärna drack kaffe som alkohol även på kvällstid.

    Men så fick de hyran höjd med några hundra procent, tvingades flytta ut och in kom istället ett Bibimbap-hak. Finfin mat förvisso, men ljusrörsbelyst med kala väggar och otroligt ocharmig och väldigt långt från ett potentiellt vardagsrum.

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.