Post Format

Plötsligt händer det. Nästan.

I ett års tid nu sedan pocketutgåvan kom har jag tänkt att jag förr eller senare måste hamna i en situation där jag av en slump kommer på någon med att läsa min bok. På tunnelbanan, i en buss, på en filt, var som fucking helst. Hittills har det dock inte hänt.

Men så i går eftermiddag skedde det näst bästa – det hände någon jag känner. Närmare bestämt min kompis Sandra, som via sms var vänlig att berätta Jag såg precis en tjej i vår ålder stå och läsa din bok i pocket på Sundbybergs station! Hon hade kommit halvvägs och såg koncentrerad ut. Snabbt som attan svarade jag Fan, jag har aldrig varit med om det själv. Jag hoppas du tog kort! varvid svaret Hann inte! Tåget åkte förbi! snart damp ner som smolk i glädjebägaren. Men efter några sekunders grunnande kom jag på att hennes svar ändå gladde mig, för det indikerade ju att hon hade tänkt plåta om tid funnits, att hon insåg att det var något jag hade velat, att hon förstod att mitt ego är stort som en spärrballong.

Kvinnan på perrongen såg koncentrerad ut. Tror jag det, vi snackar ju inte kiosklitteratur direkt.

4 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.