Fjorton arbetstimmar avklarade. Kristalltext levererad och publicerad. En öl drucken på festen nere på Globens golv. En tunnelbanefärd hem och en kropp som vill sova men är alldeles för uppe i varv.
För även om Kristallen inte kan klassificeras in under kategorin världens mest upphetsande tillställning så är en livesändning alltid en livesändning med allt vad det innebär i form av snabbt textlevererande och adrenalinrushande. Det känns lite som Melodifestivalen light sa Marko och ja, gänget var samlat, jag sa hej där till Kristian Luuk i vimlet och slängde i mig en tallrik plockmat stående. Precis som på Melodifestivalen.
Men.
Måste. Sova. Nu.
Hur var stämningen när det började brinna?
Eh, ja, det blev lite rökigt (mest av pyrot tror jag), men jag tror ärligt talat inte att någon mer än Expressen orkade engagera sig i den saken.
Jag tyckte att Sverker Olofssons skärrade min när branden började var roligast under hela galan.
Och givetvis den taffliga skylten de hade ersatt den pajjade tv-montern med efter reklampausen. Ett lakan som hade tejpats upp på skärmen med texten ”Bästa samhällsprogram”