Vi flyger hemåt från Las Palmas, Norwegian har någon sorts 1995-variant av internet på planet, så klart bättre än inget men kanske inget jag skulle skryta över så mycket som de gör.
Sporadiskt rinner flödet på Twitter igenom, tweet efter tweet om dödsskjutningarna spelas upp, tjugo barn kallblodigt mördade och samtidigt snusar Tage på sätet bredvid med mitt högra lår som huvudkudde, han låg och spelade Toca Boca Train på sin iPod Touch tills sömnen hann ifatt och det gör så ont att tänka på det, att föräldrar tvingats stå utanför barnens skola och skräckslaget vänta på besked huruvida just deras barn blivit mördat eller inte.
Det är så klart något djupt fel på de amerikanska vapenlagarna. Men jag tror också att det faktiskt är något fel på oss, på människan, att vi faktiskt uppenbarligen är kapabla att göra sådana här obeskrivligt fasansfulla saker gång på gång på gång. Att säga att det är ett omänskligt beteende är att skyla över faktumet att bara människor kan planera och genomföra sådana här medvetet onda handlingar. Omänskligt? Snarare tvärtom.
Här och där i flödet syns dessutom fragment av något som gör gällande att delar av Sverige i dag har rasat över att Tomtarnas vaktparad inte ska få tillåtas sprida rasistiska nidbilder på julafton längre. Åh, vita kränkta välprivilegierade svenskar, vilket patetiskt släkte vi är.