Nej men vänta nu, har Lidl köpt NK?

Marcus Priftis krönika i dagens Svenska Dagbladet där han liknar HOI Förlags köp av Hamrelius Bokhandel med att Lidl skulle köpa NK har debatterats en del i bokbranschtrådar på Facebook i dag. Krönikan är rätt spetsig vilket brukar gå hem när det gäller att skapa debatt – beskrivningarna av HOI Förlag och deras författarstalls kvaliteter har fått känslorna att svalla på sina håll – men bortsett från de slängiga formuleringarna får jag säga att mitt problem med krönikan är att jag finner resonemanget i den bakvänt.

Priftis argumenterar för att HOI:s köp (av konkursboet, det är inte som det hävdas i krönikan så att HOI räddat Hamrelius undan konkurs) kan ses som ett av alla järtecken från den senaste tiden som pekar mot en framtida bokbransch styrd av ”enfald, kommersialism och det lättuggades hegemoni”. Men är inte det att leda tanken åt fel håll? Var det inte snarare så att själva konkursen var ett i raden av järtecken på att bokbranschen så som den skötts traditionellt – det vill säga genom att mest av slentrian köra rakt fram i trygga, väluppkörda hjulspår – inte längre fungerar, och att HOI:s köp snarare bör ses som en möjlighet för bokhandlarvänner att kanske inte pusta ut men i alla fall andas lite lugnare, en indikation på att allt kanske inte är nattsvart, att det trots tidens digitala vindar ännu finns de som tror att det går att satsa på den fysiska bokhandeln även när gamla aktörer kastar in handduken?

Krönikan slutar, trots de stundtals hårda orden mot HOI och deras utgivning, i någon sorts positiv anda – det är trots allt kanske bra att de tar sig an Hamrelius, eftersom ”de har näsa för affärer”. Men så kommer slutklämmen, som jag verkligen inte blir klok på.

Kanske är det ändå Lidl som ska rädda NK? Bara de förmår tillämpa nytänkandet även på sig själva, och lämnar sin gamla affärsmodell vid den nya butikens tröskel.

Jag tolkar det som att det är bäst för HOI att de överger sina egna tankar om hur en bokhandel ska drivas, och i stället kliver in i butiken och driver den som om inget har hänt. Var det inte just det som fick Hamrelius att gå i konken första gången?