Post Format

Nano no more no no

Min ipod har dött. Helt fucking stendöd sedan i söndags eftermiddag. Jag har försökt med allt, efter standardåterupplivningsgrejerna gick jag till Apples forumsidor och slutade på några sajter om exorcism och andeutdrivning, inget fungerade. Så typiskt, precis när jag ska åka iväg och med all säkerhet kommer att vilja döva öronen med lite vanlig musik mellan varven i schlageryran. Så halva kvällen i går satt jag och försökte installera ett skript så att jag ska kunna synka några spellistor i itunes mot min mobiltelefon, som jag gick och köpte ett nytt minneskort till. Har man inte jobb så skaffar man sig, som mamma brukar säga. Ibland brukar hon även säga jag kan väl inte trolla med knäna heller. I går skulle jag gärna ha kunnat det, det kanske skulle ha hjälpt. Jag som hade tänkt vänta med att köpa en ny tills det kommer en riktig videoipod, men ändå ha kvar nanon och använda den när jag tränar (som jag ju gör väldigt ofta). Nu är allt slaget i spillror och tillvaron blir sig aldrig lik.

Och eftersom en olycka sällan kommer ensam har jag nu på morgonen bränt en dvd med alla mina mejl, bilder, textdokument och annat smått och gott. Vem vet, jag kanske tappar datorn i Vättern eller något de närmaste dagarna.

Ibland undrar jag om romanen blir bättre av att bara släppa taget när jag skriver. Jag känner mig så kontrollerad ibland. Jag ska försöka med det lite mer tror jag, släppa taget.

8 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.