Hon försökte onekligen, den där äldre kvinnan i kupén i går kväll. Men vilka ska vi köpa öl till då? frågade hon, och när ingen nappade försökte hennes make i stället: Virrepinnar då, det ska ni väl ha i alla fall? En britt föll till föga, men sedan när paret återkom med en bricka öl verkade deras iver att ordna kalas ha dämpats, och efter en timme beslutade de sig för att fälla upp sängarna och bädda för kväll.
Särskilt många timmar sömn fick jag dock inte i mig ändå, det är verkligen en karaktärsbrist hos mig, att jag alltid har haft så extremt svårt för att sova i ovana miljöer. Förr brukade många säga att de lärde sig sova överallt när de låg i lumpen eftersom de var nödda och tvungna till det för att alls få någon sömn. Mig stämde det dock noll procent på, jag låg eller satt vimmelkantig av trötthet och oförmåga att somna i stället. Samma sak under bebisåren, som ju även de sägs lära en människa att uppskatta sömn. Fortsatt svårt att komma till ro, lättväckt, vaknar tidigt. Blä.
Hängde således på låset till restaurangvagnen i morse vid klockan sex. Tåget är i tid, verkar det som, vi har passerat Gällivare, Kiruna om en timme, därefter väntan på bussen hem vid klockan två. Ska försöka skriva så gott det går.