Post Format

Mer covers åt folket! Prolog.

För tio år sedan, i juli 1998, tågluffade jag och min dåvarande flickvän genom Europa. Uppsala-Berlin-Prag-Budapest-Wien-Venedig-Toulouse-Paris-London-Amsterdam-Uppsala klarades av under loppet av tre veckor, där Toulouse berodde på ett missöde då vi placerat oss i fel ände efter ett tågbyte i Avignon varvid den tänkta Barcelonatrippen frös inne när tåget delade sig och vi tuffade mot den franska västkusten och vi ryckte på axlarna och sa c’est la vie men konduktören som upptäckte vårt misstag ville annat och kastade av oss på en pendeltågsstation mitt ute i ingentinget.

Hur som helst.

Någonstans under den första halvan av resan, låt oss säga mellan Prag och Budapest för det är så jag helst minns det, hamnade vi i en kupé tillsammans med två unga amerikaner, en kille som var militär och stationerad på en bas i Japan men nu på permission, och en tjej vars bakgrund jag inte minns. Vi började prata, jag minns dem som trevliga på det där typiskt amerikanska sättet, ämnena skiftade och vid ett tillfälle när någon av dem pratade om en knepig typ de mött, en läskig karl som betett sig skumt och möjligen viftat med en pistol, föreslog min flickvän liknelsen lite som Robert De Niro i ”Taxi driver”? och började härma den klassiska ”You talkin to me?”-spegelscenen.

De två amerikanerna tittade konstigt på henne. Taxi what? frågade den ene och hon sa men, alltså, ”Taxi driver”, med Robert De Niro som taxichaffis i ett sjavigt New York, Martin Scorsese regisserade. Båda ruskade på huvudet. Nej, aldrig hört talas om. Jo, Robert De Niro visste de vem det var, Martin Scorseses namn hade de också hört, men den där filmen, helt obekant. Men skämtar ni? försökte vi. Det var ju båda deras stora genombrott, även om man inte har sett den så har man ju hört talas om den. Travis Bickle, lätt störd taxichaffis som vill spola gatorna rena från synd. Jodie Foster som tolvårig prostituerad. Mordförsöket på Ronald Reagan 1981 var ju inspirerat av filmen på något sätt, han var ju besatt av Foster eller hur det nu var.

Vänta nu, sa armékillen. Hur gammal är den här filmen egentligen? varvid vi svarade ja, öh, 1976, möjligen 1975 kanske. De brast båda i skratt. 1976? Men seriöst, då var ju inte jag född! sa tjejen och killen konstaterade inte jag heller och skakade på huvudet. Varför skulle vi ha hört talas om en film som är över tjugo år gammal?

3 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.