Kultursommartorkan drabbar DN i dag och man drar samtidslitteraturens kris-debatten i ett reprisvarv. Ernst Brunner får dundra och menar att kulturskymning råder, någon annan tycker å ena sidan och å andra sidan, och en tredje anser trams, det är ju jättebra litteraturklimat just nu. Exakt som de artiklar som skrevs i ämnet i maj med andra ord. Det enda egentliga nya i dagens artikel är att den ackompanjeras av en färsk försäljningstopplista som visar att deckaren dominerar just nu, vilket ska understryka Brunners tes. Mig veterligen är det dock inte en nyhet att deckare säljer bra på sommaren, och att det således heller knappast är en slump att förlagen väljer att släppa sina tunga kriminalelefanter, som Stieg Larsson, Camilla Läckberg och Håkan Nesser, när det börjar vankas vår i luften.
Nu kan man ju nästan tro att jag inte håller med Ernst Brunner i den här frågan utifrån mitt tonfall längre upp. Men det gör jag ju på något vis, även om jag inte håller med om att deckare är dåliga utan tvärtom är rätt förtjust i bra kriminallitteratur. Jag undrar bara vad meningen är med att köra debatten en vända till? Tror DN att det ska kunna levereras en definitiv slutsats andra gången, eller handlar det bara om att det saknas annat att skriva om? Jag lutar åt det senare.
Här och här och även lite här kan man se vad jag skrev i frågan när det begav sig.