Post Format

Lite förbjuden XX-frukt piggar alltid upp

Kroppen fortsätter att rossla men när man vaknar på morgnarna (eller ja, i ärlighetens namn är det väl förmiddag nu) finns det uttråkade inte riktigt där ännu. En hel dag ligger ändå framför en, en dag där höjdpunkten av mänsklig interaktion väl blir ett besök till Vivo och oj nu ringer mobilen och det är min chef som ringer och meddelar detaljer om den Sebastianintervju jag ska göra vad det lider, för jo, även om jag utlovat att det skulle bli tio XX-fria dagar så måste jag ju förbereda inför nästa veckas färd till Örnsköldsvik och där är Sebastian med och vi sparkar igång XX-vecka tre på måndag med en text om honom är det tänkt. Känner så att XX-febern stiger i kroppen (för nej, jag tror inte att jag har vanlig feber trots rossligheten) och minns att pressens första genomlyssning av veckans XX-låtar var nu på morgonen klockan nio och surfar därför in på vår XX-blogg och kollar vad Therese tycker om The Arks låt, för det är ju ändå lite intressant även om man hatar XX antar jag – om The Ark tar XX på allvar och tänker leverera en discorökare på lördag – men det verkar som att varken vi eller Aftonbladet är så där superimponerade initialt åtminstone.

Nej, inget mer XX. Däremot frukost följt av sängläge där jag ska försöka vila, läsa, skriva lite på Etxebarríaintervjun och därefter kanske kanske kanske öppna romandokumentet. För jag fick ändå ur mig två sidor bland snorandet i går. Inget revolutionerande, men ett humoristiskt replikskifte i alla fall, tyckte jag då åtminstone. Får se om det fortfarande är roligt i dag.

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.