En hemmadag där utflykten bestod i en promenad ner till den stora matbutiken ett par kilometer söderut längs Franklin Avenue, på vägen dit hittade vi en plånbok på gatan som en svenskättling hade tappat, om namnet på hans körkort talade sanning.
Vi visste sedan ett tidigare besök till samma affär att vi skulle gå förbi en polisstation längs vägen, och såg nästan lite fram emot att få kliva in där på studiebesök, men så passerade vi en stillastående patrullbil och lämnade in den där i stället. Polismannen vi talade med ville anteckna mina personuppgifter så att allt gick korrekt till, och när jag gav honom mitt körkort hade han stora problem med att förstå hur ett svenskt personnummer skulle tydas.
Det var samma sak i en affär förra helgen när jag fick visa leg då jag köpte öl, kvinnan i kassan fick hämta en kollega som skulle kunna dechiffrera, och när jag senare studerade mitt kvitto, där personuppgifterna de matat in i kassan stod angivna – såg jag att hon hade fått det till att jag var född i mars 1978 och inte februari 1975.
Nåväl, så länge de placerar mig på rätt sida om 21-årsstrecket så får jag väl vara nöjd.
