Vadfalls. Jag glömde ju bort att min blogg firade ett år i tisdags. Jag satte mig käpprätt upp i sängen vid halv ett-tiden i natt när jag drabbades av den akuta insikten. Det skulle ju firas med pukor, trumpeter, girlanger, hot shots, kräfthattar och barnkörer den 29 maj. Och så blev det inget. Så snopet. Så idiotiskt. Så … hur stavar man för den delen till girlanger? Ordet ”girlander” ger nästan lika många träffar när man googlar, 12 800 mot 17 600 för ”girlanger”. Oh well.
Här är i alla fall mitt allra första inlägg i repris:
Ett nytt hem
Jupp, det ser helt annorlunda ut nu helt enkelt. Istället för att fortsätta snickra vidare på min hemdesignade sajt har jag bestämt mig för att söka skydd under ett professionellt webbpubliceringssystem. Lite annorlunda, lite mindre personligt till formen, lite enklare att trixa med.
Men först och främst – på grund av bloggfunktionen. För jag tänker blogga. Om boken. Om tillblivandet av roman nummer två. Numero due. Den svåra. Eller som Ola Larsmo skrev i DN när han recenserade ”Dannyboy & kärleken”: Andra boken är svårast. Det säger dom jämt. Och har det stått i DN så är det väl så, antar jag.
Och eftersom tiden går och sprödheten består, så behöver jag en spark i arslet. En hård sådan. Så genom att skapa en blogg på min hemsida och därefter skriva i en programförklaring att den här bloggens främsta syfte är att beskriva arbetet med roman nummer två och dessutom ange deadlinen för när den ännu obetitlade romanen ska vara klar till i slutet av augusti så har jag ju inget val, jag måste skriva den klart, på tre månader. Och dessutom helst med kortare meningar än den ovan.
Det är väl lika bra att börja då.
Klar till i slutet av augusti. Hoho.
det är lite det här som är problemet med mig och internet (se gårdagens kommentar). i stället för att ta några steg till bokhyllan och konsultera en ordbok så gör man en otålig googling. någon slags ovetenskaplig opinionsundersökning bland folk som kan slå på en dator men inte nödvändigtvis särskilt mycket om svenska språket. och får ett lite luddigt svar, som man med ett oh well nöjer sig med. tar man de där stegen till ordböckerna i hyllan (ungefär åtta på din stegräknare, misstänker jag) så vet man sedan att ”girland” är rekommenderad stavning framför ”girlang”, även om båda är rätt.
Min stegräknare har ju varit inlämnad på reparation… Men i dag låg en ny och väntade i mitt postfack på jobbet. Oh joy!