Debatten om konsumtionskritiken stormar vidare, i dag har DN en artikel i kulturdelen där turerna kring de inblandade, som hittills främst varit Nina Björk, Sisela Lindblom, Susanne Ljung, Linda Skugge, Isobel Hadley-Kamptz, Anna Lundberg samt Dilsa Demirbag-Sten benas ut. Och det är en konstig debatt, jag tänker inte fördjupa mig i någon argumentation åt endera hållet men konstaterar ändå att det är tydligt hur ointresserade många varit av att läsa vad som egentligen står i de olika inläggen. Folk pratar förbi varandra och rycker saker ur sitt sammanhang för att driva sin egen tes som vore de skamlösa. Det är ju visserligen inget som är unikt för den här stormen på något vis, men ändå, det är fascinerande att se.
Nu är det ju primärt inte därför jag skriver det här inlägget – så klart inte! – utan jag gör det för att jag i vanlig ordning är lite sur på DN och dessutom vill framhäva mig själv. För dagens artikel ackompanjeras (endast på webben och inte i papperstidningen för en gångs skull) av en faktaruta med rubriken Väskdebatten i de största medierna. Jaha, och vad är det med det då? Jo, för den enskilda artikel om den här debatten som tryckts i flest antal exemplar är ju inte med! Ja, jag pratar så klart om min egen artikel, som hittills publicerats i cirka 20 dagstidningar av varierande storlek och som hittills nått en tryckt upplaga av cirka 470 000 exemplar (den ligger på en del webbar som inte kört den i papperstidningen också, som SvD och GP) – och då räknar jag inte med den kraftigt beskurna varianten som Stockholm City tryckte häromdagen, där ändå det mesta om det som nu kallas väskdebatten fanns med om jag inte minns fel. Tillsammans med den blir det … 770 000 exemplar ungefär. Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet och allt vad de heter kan slänga sig i väggen. Bah! Otack är den osynlige nyhetsbyråjournalistens eviga lön.
Men vadå, din artikel handlade ju egentligen inte om debatten i sig utan om Sisela Lindbloms bok, kanske någon invänder. Ja visst, det stämmer, men det gjorde ju faktiskt Bo Madestrands artikel i DN, som sparkade igång cirkusen, egentligen också.
Ah, inget går upp mot lite indignation på morgonkvisten. Nu ska jag skalda lite istället.