Jag borde börja jobba. Nej, jag menar inte i ett större perspektiv, även om jag får erkänna att jag saknar arbetet lite grann, att sitta på kammaren dagarna i ända har helt klart negativa effekter på mitt psykiska välbefinnande när den normala sociala strukturen i livet sakta bryts ner, men nej, jag menar att jag precis nu borde börja jobba, blev blixtinkallad i går eftermiddag på grund av sjukdom för att intervjua Shirley Clamp, och texten är utlovad till runt lunch. Så jag borde börja jobba.
Istället tittar jag på de fantastiska bilderna i tidningarna på Doris Lessing sittande på sin trappa i nordvästra London. En grånad men helt pigg, snart 90-årig krutgumma som inte hade en aning om att hon vunnit litteraturpriset utan istället spenderat dagen med att handla grönsaker. Som sitter där, omgiven av världspressens mikrofoner, och svär, säger att hon minsann hellre dricker gin än champagne och oroar sig för att hon ska få tiggarbrev nu när tio miljoner kronor rullar in på kontot. Sådan vill jag också bli en dag.
Istället shoppar jag Radioheads nya album ”In rainbows” i den enda form skivan släppts, som mp3-filer via gruppens sajt. Köparen får själv ange hur mycket de vill betala. En jag känner tyckte noll kronor var lagom och angav det, DN tycker att tio pund, det vill säga cirka hundrafyrtio kronor, är lagom, men jag tycker nog att båda är ute och cyklar och betalar fem pund, runt sjuttio kronor, för skivan eftersom jag tycker att det är där kostnaden för ett digitalt album borde ligga.
Istället … nej, nu måste jag verkligen skriva den där artikeln. Men först frukost.
Sist jag kollade skulle de sälja en apdyr skiva i fysisk form.
För övrigt gav jag fem pund. Jag tycker att skivan är fantastisk.