Post Format

Hallå bokbranschen, har ni internet?

Sedan tio dagar tillbaka pågår en livlig debatt om bokbranschens framtid på svenska bloggar. Allt började när Johanna inledde en bloggstafett, där hon ställde frågan vad som inträffar den dag då allt som någonsin skapats i musik- och litteraturväg ryms på ett usb-minne. Bloggstafetten fortsatte under hela veckan (summering hos Anders Mildner), men ämnet förgrenade sig också åt vitt skilda håll i bloggosfären, med inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg. På många ställen har kommentarsfälten fyllts på med ofta kloka och insiktsfulla tankar – i Johannas originalinlägg hos Bokhora är de i skrivande stund 120 till antalet, exempelvis.

Intresset för att diskutera bokens roll och form i det digitala landskapet är med andra ord väldigt stort. Åtminstone bland läsarna, vill säga. För det slog mig i går – varför har det under de här tio dagarna varit nästan knäpptyst från bokbranschens håll? Var är förlagsmänniskorna? Bokhandelsmänniskorna? Företrädare för branschorganisationerna?

Tystnaden är visserligen inte total. Mattias Boström, till vardags på Piratförlaget, har i sin privata blogg skrivit flera kloka inlägg i frågan, och han har också varit inne och kommenterat hos andra. Men i övrigt – tyst. Vad är problemet? Är alla upptagna med att sitta i sina bersåer på Gotland och fundera över den oerhört viktiga frågan om vem Lars Kepler egentligen är?

Eller bryr de sig helt enkelt bara inte?

30 kommentarer

  1. Men sommarens viktigaste fråga är väl vem Lars Kepler är? Ja, jag kan då rakt inte tänka på något annat än det. Hela tiden undrar jag.

    Reply
  2. Vi har gjort ett inlägg som kan läsas här på Boklogg
    Från Billingska Bokhandeln i Höör.

    Och jag håller förstås med. Var är bokbranschen? Var är diskussionen?

    När det gäller Kepler så gillar jag dagens rykte om Melin/Läckberg. Kanske kan det vara de två?

    Reply
  3. Bra rutet Daniel!

    Jag har efterlyst det här bland kollegor (bokhandlare) tidigare. Diskussioner är livsviktigt. Speciellt nu. Speciellt för bokbranschen.
    Mycket händer nu i kulisserna och utomlands och man vill ju som bokhandlare inte bli omkörd. Eller överkörd. Eller gå samma öde som skiv/cd-branschen. Den branschen har ju drabbat skivaffärerna hårdast med massor med butiker som har slagit igen. Hur många butiker finns det kvar i Sverige där du kan köpa en speciell CD efter eget önskemål? Fem?
    Detta vill man ju naturligtvis inte ska hända sin “egen” bransch.

    Men musikbranschen har också drabbat skivbolagen och vår parallell är då förlagen. Så en diskussion bland bokhandlare, förlagsfolk och alla inblandade efterlyses.

    Sist och egentligen viktigast i denna bokbransch och musikbranshjämförelse: problemen inom musikbranschen har naturligtvis drabbat konsumenterna också. Ett brett utbud finns för musikälskarna att få, men det syns inte.
    När jag tidigare gick in i en skivaffär för att köpa en platta/cd så fick jag massor av tips på intressant musik. Skulle jag köpa musik idag på nätet så är man så allergisk av all reklam runt omkring att man undviker allt annat än det tänkta köpet och därmed går miste om annan musik.
    Detta resulterar i att ungdomar idag bara ser en mikroskopisk del av utbudet och det de fastnar för är det mest mediokra och kommersiella.
    Bokbranschen har samma problem. Att argumentera att det inte skulle göra något om boklådorna försvinner för att alla böcker går att få tag på i internetbokhandeln håller inte. Om någon gör sitt köp på den där speciella boken på internet, hur många andra böcker har han eller hon då missat? Vem på nätet ska tipsa om andra böcker när han eller hon lägger sin bok i varukorgen? Ingen, naturligtvis. Vi möter inga fysiska personer i internetbokhandeln. Det är en automatiserad process av en dator i en källare i Tumba. (ungefär)

    Ursäkta en liten bokhandlares cynism, men kan man annat än fundera på hur vissa aktörer tänker i sådana här sammanhang?

    Nåja, nu ska jag sälja massor av böcker till kunder som jag bjuder på kaffe och kardemummaskorpor.

    Magnus

    Reply
  4. Exakt, de sitter på sina “landställen” och klurar på Kepler. Känns skönt att veta att de prioriterar rätt saker. Gång efter annan väljer förlagen och även bokhandlarföreningen, att inte bara vara helt lama i debatten utan faktiskt totalt frånvarande.

    Reply
  5. Eh, för det första är de på semester – jag som sitter i Norstedshuset har inte sett en levande själ i korridorerna på flera veckor. Och eftersom de till skillnad från bloggosfären har bokbranschen som jobb, så är det väl bra att de har just semester och inte ägnar den åt sitt jobb? Och för det andra – som vanligt när de gäller intressegrupper så överskattar väl bloggosfären här sin egen betydelse? Att något hundratal personer diskuterar de här frågorna sinsemellan är alldeles utmärkt, jag deltar ju bevars själv i detta ögonblick, men det motsvarar väl medlemsantalet i Götenes hembygdsförening eller något i den vägen… Är det inte lite förmätet att förvänta sig att man inte bara sätter dagordningen för en miljardindustri utan dessutom att den hips vips ska avbryta sin semester?

    Reply
  6. Hej ipet,

    Jag tror att de flesta som uttalar sig om detta faktiskt är i branschen. Jag och Kajsa är bokhandlare, Daniel författare och Mattias Boström som du förlagsperson.
    Talar vi om bokbranschen som något generellt där en kund är den sista personen i ett långt led som köper produkten så är detta en bransch som aldrig tar semester. Och som posten och sjukhusen aldrig får ta semester.
    Trots det finns det en del förlag som gör just detta. Stänger helt med det resultatet att böckerna som vi bokhandlare beställer till kunderna inte kommer.
    Som turen vill ha det så gäller detta inte de större förlagen men det borde alltid finnas någon som kan ta hand om beställningar även på de mindre förlagen.
    För branschen tar inte semester. Och när förändringarna knackar på dörren (till hösten kanske?) så fungerar det inte att säga: “Ja, men det här känner inte jag till. Vänta på mig, jag vill också vara med …”

    Allt gott,
    Magnus,
    Billingska Bokhandeln

    Reply
  7. Semester eller inte. Världen stannar inte upp för det. Men det hade varit skönt om den gjorde det kanske? Och numera är bloggosfären en del av jobbet. I ganska många branscher faktiskt.

    Reply
  8. @Magnus: Jag vet vad du menar – som kulturredaktör har jag ett litet helvete att få fram recensionsböcker de här månaderna. Även från de stora förlagen. Förståelsen för mitt arbete är synnerligen liten. Men att hålla sig med ett distributionssystem som fungerar även i semestertider är ju något annat än att delta i varje debatt som dyker upp.

    @Linda: Visst är bloggosfären en del av jobbet. Och debatten som förs här angelägen för branschen. Men världen snurrar trots i många olika hastigheter. Och jag är inte övertygad om det goda i vad många nätanvändare känner, att JAG ska ha ALLT på EN GÅNG (och helst gratis). Man kan vara tacksam och glad över att det oftast är så, men att kräva det tycker jag nog är lite övermaga. Om man vidgar perspektivet så har en majoritet av världens befolkning inte ens tillgång till telefon, än mindre internet.

    Reply
  9. Å herregud, det HAT jag känner mot de stora förlagen bara väller upp efter kommentarer som ipets. “Den riktiga bokbranschen har minsann välförtjänt semester och vi löjliga amatörer ska inte tro att det vi pratar om är viktigt.” Förlåt om jag förstör stämningen här, men ibland hoppas man verkligen att branschen som den ser ut i dag dör.

    (också i bokbranschen, i den del som försörjer alla de andra med att leverera råvaran och som definitivt inte har tid eller råd med nån jävla Fårö-månad)

    Reply
  10. ipet: Man kan dividera hur länge som helst om bloggosfärens eventuella betydelse, men faktum kvarstår – Bokhora är Sveriges största fristående sajt om litteratur, och inlägget som startade den här vittförgrenade diskussionen är det mest kommenterade på Bokhora någonsin. Läsarna tycker uppenbarligen att det här ämnet är viktigt, och trots att de säkerligen också befinner sig mitt i semestern så hittar de tid och engagemang nog att ge sig in i en diskussion. Och med tanke på att ämnet är bokbranschens stora ödesfråga inför framtiden så tycker jag att det är väldigt sorgligt att branschen – förutom ett antal eldsjälar – verkar anse det så oviktigt att diskutera den, åtminstone i det här forumet.

    Och jag tycker inte att det handlar om att kräva allt på en gång, som sagt, det var tio dagar sedan debatten inleddes, det är en rätt långsam responstid även i gammelmediasammanhang när det gäller att ge sig in i en debatt.

    Men det är väl också en inställningsfråga antar jag. Det skulle säkert gå att få någon officiell förlags- eller annan branschperson att uttala sig i det här ämnet, men då måste man aktivt ringa dem och fråga om deras åsikt. Att spontant ge sig in i det mer eller mindre ständigt pågående samtal som försiggår på nätet är väldigt väsensfrämmande för många. Det tycker jag är synd.

    Reply
  11. Är det inte lite väl förmätet att likna sina med- och motdebattörer vid en hembygdsförening? Är det intressanta inte vad som sägs och vilka som deltar? Om det är antal huvuden som räknas är bloggosfären viktigare än de flesta kulturredaktioner.

    Nu råkar det vara så att de flesta av oss (men inte nödvändigtvis de som har bäst saker att säga) är kulturarbetare på ett eller annat sätt. Det är här läsare, bokhandlare, redaktörer och författare möts på ett jämlikt sätt. Den här debatten förs varken smartare, mer nyanserat, mer tillgängligt eller mer dynamiskt på något annat ställe, vad jag vet. Fast vem vet det kanske kommer en krönika om ämnet om ett par månader i VI. Eller möjligen ett inlägg på en understundom tondöv kulturredaktörblogg knappast någon läser.

    Detta sagt är det trevligt att du ger dig in i matchen.

    Reply
  12. Alltså, jag har inga som helst kopplingar till de stora förlagen (vilket lite paradoxalt deras skarpaste kritiker Isobel och Daniel har). Jag tycker bara att folk ska ha rätt att njuta av sin semester. Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara kontroversiellt. (Den dag jag själv har råd med semester tänker jag inte ägna en enda sekund av den åt vad som eventuellt debatteras i min bransch.)

    Och tio dagar, Daniel, är en evighet för en dagstidningsjournalist. Men inte i så många andra skrån.

    Och Lisa: Jag kan lugna dig med att det bara blir en krönika till i VI innan mitt vikariat går ut och den kommer inte handla om det här. (Men det är korrekt att jag har deadline över en månad före tidningen når prenumeranterna. Det gör det svårt att vara dagsaktuell.) Sedan är jag äntligen av med det oket. Och min blogg kommer att försvinna i samma ögonblick. (Men den har faktiskt fler läsare än vad man skulle kunna tro – ingen är mer förbryllad än jag.) Och “tondöv”… det är man alltså om man inte delar din åsikt?

    Reply
  13. Jag tycker att Daniels fråga är viktig. Vi inom förlagen måste vara med och diskutera det som är vår egen framtid. Och jag tror tyvärr inte att vi längre bara kan sitta på egen kammare och avgöra hur respektive förlags framtid kommer att se ut – vi måste samtala inom hela bokbranschen och slänga fram idéer. Det kan vara vansinniga idéer eller kanske lite småsmarta. Dumma idéer och kontroversiella. Men vi kan inte sitta tysta.

    Det viktigaste är inte att förlagsbranschen just i detta ögonblick (kvart i fyra den 23 juli) börjar diskutera mer öppet om bokens framtid. Det räcker om vi börjar göra det efter semestrarna. Men vi får inte vänta för länge.

    Att jag själv diskuterar det just nu beror väl dels på mitt brinnande intresse i dessa frågor, dels på att jag inte riktigt kommit iväg på den där semestern ännu.

    Vi står verkligen inför en övergång till något nytt. Om vi själva vill. Och de som är med på det tåget kommer att ha möjlighet att styra utvecklingen. För egen del snaskar jag i mig alla intressanta uppslag som dykt upp i diskussionen runt omkring i olika bloggar. Sen är det bara att börja testa. Förlagsbranschen kommer kanske bli en stor experimentmarknad de närmaste åren. Vi får därför inte vara rädda för att fatta vågade beslut.

    Mattias Boström
    Piratförlaget

    Reply
  14. ipet: med tondöv menar jag just tonfall (som det sorgliga hembygdsföreningsexemplet ovan) inte åsikter. Jag gillar ofta dina krönikor i tidningen; och dina artiklar ännu mer. Det jag försökte få fram var just att viktig diskussioner inte längre kan flyttas fram på grund av pressläggningstider eller semestrar. Kulturen tar inte semester bara för att kulturarbetare vill göra det.

    Vad det gäller din blogg tror jag den skulle bli utmärkt den dag du uppriktigt uppskattar att kommunicera på det sättet. Då kommer du också hitta tonen. Och läsare som vill diskutera med dig och vara en del av det du skapar. Att tvinga medarbetare att blogga är bara dumt, det lyser igenom.

    Reply
  15. Lisa: Hembygdsföreningsexemplet var inte riktigt så illa menat som det kanske uppfattades. Jag försökte bara hitta en lagom stor men disparat samling människor med stor entusiasm för sin sak. (Jag fick respekt för de där föreningarna under mina vikarievändor på lokaltidningar.) Men jag har lite svårt för att allt ska gå fort och ske omedelbart. Varför kan det inte få ta tid? Jag förstår att det är tillfredsställande att man gör något och omedelbart får respons. Men varför inte eftertanke framför hastighet? Det är också därför jag valt att bara uppdatera min blogg en gång i veckan. Inte för att jag kan skryta med något större djupsinne där, men åtminstone något mer än om jag publicerade mig varje dag. Men jag tror tyvärr inte att bloggformen är en kommunikationsform som passar mig. Framledes ska jag hålla mig till att skriva böcker. (Jösses, är det verkligen jag som i samma stycke talat mig varm för både hembydsföreningar och långsamhet? Jag måste genast gå och se mig själv i spegeln.)

    Reply
  16. ipet: Jag har verkligen inget emot eftertanke samt att saker ska få ta tid – det kommer ju exempelvis att ha gått närmare fem år mellan utgivningen av mina två första romaner – men det motsäger ju inte att det kan finnas en viktig poäng med att delta i debatter när de faktiskt pågår. Det finns ju som sagt ett stort intresse för det här ämnet just nu, varför då inte vara med när folk vill diskutera? Få saker intresserar mig faktiskt mer än att höra just detta – hur ser bokbranschen på sin egen framtid? Visserligen är väl inte mitt intresse mindre om en månad när de masat sig tillbaka till sina kontor, men det jag är rädd för är att jag inte tror att det spelar någon roll att det är semestertider, jag tror att de skulle vara like ickemedverkande om det så vore oktober. Förlagsbranschen i stort, likt musik- och filmbranschen före dem, verkar inte särskilt intresserad av att deltaga i diskussioner om de här sakerna, de vill helst bestämma själva hur saker och ting ska se ut i framtiden. Och det är ju det som har varit grunden i min kritik mot förlagsbranschen det senaste året – jag är rädd att de är på väg att upprepa de misstag som skiv- och filmbolagen har gjort före dem. Och kardinalfelet de gjorde var enligt mitt sätt att se det på att de inte brydde sig om att lyssna på vad kunderna efterfrågade, och förde inte en diskussion med dem. Och gör nu förlagsvärlden samma sak är de troligen lika illa ute när väl digitaliseringen kommer.

    Reply
  17. Ipet: Jag tror de här samtalen är väldigt viktiga och jag tror att det är brådskande. Vi kan vänta en vecka, en månad eller ett år mellan varje klokt välformulerat inlägg medan livet händer i en rasande fart. Måhända blir varje eftertänksamt inlägg otadligt – men vad hjälper det om det är effektlöst?

    Just nu behöver vi pröva vansinniga hypoteser, lära oss av storslagna misslyckanden och andäktigt lyssna på framgångssagor. Allt behöver stötas och blötas. Ältas. Vi behöver prata. Att blogga handlar inte om att servera fulländade små texter. Det handlar om ett ständigt pågående samtal. Men alltför många uteblir från det och jag kan inte komma på någon annanstans vi kan mötas.

    Reply
  18. Hei Daniel, interessant diskusjon dette, og god tittel på innlegget (“har ni internet?”). Hvis det er noen trøst, står det ikke mye bedre til med bokbransjen og blogging i Norge. En del forfattere er aktive bloggere på http://www.forfatterbloggen.no, og noen få forlagsfolk er i gang og twittrer. Og så har vi en meget aktiv blogger i Eirik Newth, nesten en bransjediskusjon alene: http://newth.net/eirik/. Angående bokbransjens fremtid vil jeg i all beskjedenhet dele mine egne spådommer med dere, datert tilbake til april 2007: http://gnf-blog.blogspot.com/2009/03/kronikk-i-dagbladet-pa-verdens-bokdag.html

    Reply
  19. Bjarne: Tack för infon och inblicken i den norska förlagsvärlden! Jag, liksom många av mina landsmän, är oerhört dålig på att vända blicken västerut för att se vad som händer i Norge. Har sedan tidigare NRK:s spännande betablogg i min reader, men nu lade jag in din och Eirik Newths också.

    Och jag ser det ändå som ett norskt sundhetstecken att du som informationschef på ett av Norges största förlag högst aktivt verkar delta i den här debatten hos er. Det vore intressant att få höra dina synpunkter på eventuella skillnader i hur branschsnacket går på den norska respektive svenska sidan om gränsen.

    Reply
  20. Jag har inte hunnit läsa alla inlägg i debatten (det smartaste och viktigaste har nog redan sagts) men jag tänker, som många redan påpekat, att förändringarna kan komma att gå snabbt. Alldeles oavsett när semestrar infaller.

    Efter att ha skådat hur smått klumpiga Kindlen, mot mångas förväntningar, snabbt börjat få fäste hos användarna har jag börjat tänka på ebokfrågan ur ett teknologiskt perspektiv. Teknokratiskt kanske någon skulle säga….

    1998 stod skivindustrin på sin absoluta höjdpunkt. Två år senare var försäljningen i fritt fall. För hårdvarutillverkarna hade dock festen precis börjat.

    Ipoden lanserades 2001 med då häpnadsväckande fem gigabyte lagringsutrymme och en vision att ge dig “1000 songs in your pocket”. Att fullt utnyttja Ipodens potential för den laglige användaren skulle kosta tio-femton tusen kronor utöver grundpriset (då runt fyra tusen) var inget som oroade Apple.

    För krassa hårdvarutillverkare var och är piratfaktorn en självklar realitet. Kan påpekas att Itunes inte påbörjade sin försiktiga lansering förrän 2003 (två år efter Ipoden!) i USA (2005 i Sverige) med ynka 100 000 låtar. En succé som i mångt och mycket är ett resultat av Steve Jobs charm och snälla, kanske rentav för snälla, konsumenter. Med Ipoden banades väg för Iphone och den draghjälp som Apple haft av masskopiering är inget som idag fläckar Apples fräscha image på något sätt.

    Tre saker att betänka angående eboken (ur ett teknologiskt perspektiv):

    *Alla hårdvarutillverkare kommer att vilja replikera Ipod-succén. Barnes and Noble, Apple och Sony med flera har redan börjat lägga upp strategier. Men det lär troligtvis tas fram många varierade alternativ över hela världen (Kina med sin obefintliga upphovrsätt och trehundra miljoner nätanvändare borde kunna fungera som en lämplig experimentverkstad för att ta fram den mest användarvänliga produkten). Oavsett vem som vinner racet kommer Kindlen som den ser ut idag snart att vara slagen med hästlängder.

    *Skönlitteratur blir gratis. Eller kommer att finnas tillgänglig utan kostnad. Jag gillar analoga böcker. Men om jag ska vänta sex månader för att få betala 350 kronor för min favoritföfattares senaste alster kommer jag troligen att fundera lite extra över över hur mycket den där finishen, doften, trycket och det fina omslaget verkligen är värt när det finns ett gratisalternativ fem minuter bort. “Digital natives” under 20 år kommer kanske inte ens att göra ett övervägande.

    *Skönlitteratur kommer att bo vägg i vägg med gratis. Även den välvillige och betalande kulturkonsumenten kommer kanske att justera sina köpmönster. Alla läsplattor och eböcker kommer troligen att fungera som extra läs- och ögonvänliga surfplattor. Favoritbloggen är gratis men jag ska betala några hundringar för att få bläddra i Läckbergs senaste. Värt det? Kanske. Kanske inte.

    Digitaliseringen av böcker kommer säkert att göra någon väldigt rik. Nu är det förlagen, försäljarna och författarnas uppgift att försöka skapa bästa möjliga odds för att kakan inte helt äts upp av hårdvaruindustrin. Efter att ha skådat Amazons agerande nyligen och läst inlägg som ipets här i tråden skulle jag säga att första set går till hårdvaruföretagen. Fortsättningen lär iallafall blir spännande….

    Reply
  21. Daniel: Jag tror nog att musikbranschens misstag är tillräckligt avskräckande för att bokbranschen inte ska göra om dem. Men det kapitalistiska systemet är som bekant en giganternas kamp om att tjäna så mycket pengar som möjligt, inte att plocka fram vad som nödvändigtvis är bäst för konsumenten. (Ta bensinbilarna som exempel, alla vet att planeten går åt helvete, men de fortsätter att produceras en masse.) Det blir nog inte så illa som med musiken, men kanske inte heller som din önskeläsplatta du beskrev i ett tidigare inlägg. Eventuella initiala misstag rättas nog till inom ett par år (vilket jag vet motsvarar ett århundrade i de här sammanhangen.)

    Jack: Jag blir lite förvirrad, vad är det jag sagt som gör att hårdvaruföretagen vinner första set? Jag har väl bara argumenterat för rätten till semester och att det är bra att tänka efter då och då..?

    Reply
  22. Pingback: Daniel Åberg » E-boken, tekniken och leksaksbilarna

  23. Allt kokar ner till exakt det problem som kantat liknande situationer tidigare i historien. Branschen tror att de äger relationen med sina konsumenter, när det i själva verket är precis tvärt om. Efter en tid ligger förändringen i händerna på helt andra aktörer precis som Jack beskriver.

    “Appetite for Self-Destruction: The Spectacular Crash of the Record Industry in the Digital Age” är för övrigt en intressant och rätt skönt skriven bok om hur musikindustrin körde helt av banan och ner i det digitala diket.

    Till sist – i senaste numret av The New Yorker finns en text om Amazon Kindle där författaren inte är alldeles imponerad av läsplattan. Däremot visar det sig att han är desto gladare över den Kindle-applikation som finns till iPhone. Och där kan jag bara hålla med. Jag har läst en handfull kindle-böcker på min iPhone, den synkar över det svenska mobilnätet utan problem och det går att impulsköpa böcker när som helst direkt i telefonen. Och bäst av allt är att den alltid finns i min ficka. Oavsett var jag är. Jag är helt såld.

    Reply
  24. Jack: Jämförelsen med Apples iPodlansering och allt den banat väg för tror jag är väldigt relevant. Amazon har ju säkert hoppats kunna starta en liknande revolution med sin Kindle, men det känns av någon anledning inte riktigt som att de kommer att nå ända fram. Kan inte riktigt sätta fingret på varför det känns så.

    T: Jag tror också mycket på Kindleapplikationen till iPhone, skrev lite om det i ett inlägg i våras. Som vanligt är det ju den nästan totala avsaknaden av svenskspråkig litteratur som är problemet, inte förrän någon börjar erbjuda det (endera till Kindleappen eller Stanza eller liknande) kommer ju applikationen att ha chans att bli en framgång här. I dagsläget går det väl bara att få tag på det fåtal klassikertitlar som erbjuds via Project Gutenberg, som Hjalmar Söderbergs “Förvillelser” exempelvis.

    Reply
  25. Pingback: Jonas Mosskin» Blog Archive » Bloggdiskussionen om e-böcker

  26. Pingback: Det ligger i luften » Mattias Boström

  27. Pingback: Daniel Åberg » DJtv #31 – Det mesta regnar bort

  28. Pingback: Daniel Åberg » Dejavu, banne mig.

  29. Pingback: Daniel Åberg » Hallå bokbranschen, är ni där?

Kommentera

Markerade fält är obligatoriska *.