Det har varit den stora julgransdagen. Först studsade Ejda av glädje av beskedet att vi skulle klä den i dag, sedan studsade hon av glädje när vi klädde den, och därefter fortsatte hon att studsa över faktumet att den var klädd.
Den … är … MAKALÖS! Se … här … vår … MAKALÖSA … gran! Så har fraseringen gått, samtidigt som hon med teatrala gester sprungit runt och förevigat underverket för resten av familjen, som hade vi inte varit med och klätt den utan upptäckt den först nu.
Nu har hon precis avslutat en session där hon tvingade mig att ta bilder med systemkameran när hon poserar på olika sätt framför granen. Nedanstående var typ den enda där hon satt still.
