God bebismorgon

Ju äldre han blir, desto längre är det tänkt att han ska kunna sova i sträck om natten. Men efter att under en period ha sovit från åtta på kvällen till halv fyra-fyra på morgonen, vaknar nu Tage allt tidigare. Två, halv två, ett, först oro i spjälsängen, lite lojt viftande och gungande från sida till sida, för att sedan pang! ta fart och över på mage och stånkande frustrerade försök till krypning, trots att han inte behärskar det ännu, trots att han inte är vaken nog att ha öppnat ögonen, trots att han ligger på tvären och inte kommer någonstans. Och så fortsätter det, matning, ryckig sömn, matning igen, ytlig sömn någon halvtimme, vaknar igen eftersom nappen åkt ur och han sover lugnare med den i, synd bara att han inte är ett nappbarn utan spottar ur den så fort han orkar, en olycklig kombination och så över på mage igen, stånkar sakteliga fram till spjälsängens ände och slår huvudet i gaveln vilket gör honom arg, jag drar honom en halvmeter bakåt, snurrar över honom på rygg och så börjar vi om. Någon gång glömmer han bort sig och råkar utmattat somna, vi lägger från oss mobilerna och försöker hinna göra detsamma – hur fördrev man tiden bredvid vakna bebisar om natten före iPhonen, man vill ju inte tända lampan? – men 20 minuter senare är det dags igen, kortare intervaller ju närmare dagen gryr och vänd på mage och spring i benen som inte tar sig någonstans och frustrerade argskrik när han inser det.

Om det inte vore för att han genom hela den här proceduren var så förbannat söt skulle jag nog bli rätt arg på honom.