Jag gillar verkligen att det äntligen blivit nytt år. Inte för att jag tror att 2017 blir bättre än 2016 – tvärtom tror jag att vi som öppet, framåtsträvande samhälle bara kommer att fortsätta sjunka nedåt såväl gällande medmänsklighet och allmän anständighet. Och då har vi inte ens nämnt miljön, där det ju verkligen börjar gå åt käpprätt med temperaturen nu.
Nej, nu tänker jag faktiskt bara på något så trivialt som att jag är otroligt less på att alla flöden de tio senaste dagarna i princip bestått av sammanfattande listor av typen Det hände under 2016. Tack, jag var där, vill inte vara med om det igen, tack. Kan vi inte vända blad och blicka framåt nu, trots att det ser mörkt ut?
En annan sak som stört gnällspiken i mig (och det här är helt klart olika beroende på vilken typ av bransch man jobbar i, förlåt mig alla som måste befinna sig på sin arbetsplats för att kunna jobba) men: Det har talats mycket om att jul- och nyårshelgerna 2016 var förlagda så att maximalt få helgdagar inföll på vardagar, vilket sägs gynna statskassan eftersom inte så mycket normal arbetstid förloras. Jag undrar dock hur mycket av detta som inte är en papperskonstruktion. För har inte detta till betydande delar fått den praktiska effekten att de som har möjlighet att kunna jobba hemifrån gick från sina kontor vid lunchtid torsdag 22 december, för att sedan inte återkomma förrän nästa måndag, den 9 januari, och däremellan ägnat sig åt att ”jobba”? Sett till hur få människor som svarar på anrop via telefon eller mejl sedan torsdagen före julafton får jag känslan av att röddagarnas infallande på ”vanliga” helgdagar fått effekten att två i princip normala arbetsveckor förvandlats till ljusröda i kalendern hos miljoner svenskar.
Okej, slut på gnäll.