Föräldraförsäkringen och jag

Jag skulle vilja skriva mycket mer om det här men jag har ett litet kinkigt barn att ta hand om, så jag fattar mig relativt kort:

Ser att det de senaste dagarna diskuterats väldigt mycket om velourpappor vilket även fått upp frågan om den individualiserade föräldraförsäkringen på bordet, inte minst på Twitter där debatten rasat det senaste dygnet, initierad av @detljuvalivet-Eric Rosén.

Ja, det finns så klart en massa om och men och då hamnar den och den i kläm, men i princip är jag för en kvotering rakt av, tycker vi att det är viktigt att papporna är med och delar på föräldraansvaret på riktigt så finns det ingen annan utväg, verkligheten visar att det inte kommer att ske på egen hand.

Men samtidigt inser jag ju att om föräldraförsäkringen var splittad 50/50 mellan föräldrarna, skulle jag ligga risigt till. Tanken med vår föräldraledighet är ju att jag ska ta ut nästan all tid, Johanna ska i princip bara plocka ut de 60 dagar hon måste enligt den kvoteringsmodell som finns i dag, vi har väl i praktiken tänkt göra ett omvänt stereotyputtag. Poängen med vårt upplägg är inte att statuera exempel, utan är snarare en konsekvens av att hon arbetar mycket hemifrån vilket ger att vi hoppas kunna vara hemma båda två under större delen av tiden, men jag ska ha huvudansvaret för sprattelgubben och hon för försörjningen. Hade Johanna haft ett normalt jobb antar jag att vi skulle ha gjort en vanlig rakt av-delning.

Med strikt kvotering skulle jag alltså inte kunna vara hemma så länge som jag planerat, vilket så klart vore väldigt synd för mig personligen då jag ser mycket fram emot den långa ledigheten. I dag började den exempelvis klockan 04.05 när Tage tyckte att det var en god idé att vakna och sedan stanna uppe, vilket medförde att jag gick upp och vaggade honom i sittern tills klockan var sju och han ville amma igen. Därefter gick vi ut på morgonpromenad en timme innan vi slutgiltigt tvingade upp Johanna vid 08.45.

Jag skulle alltså få lida. Men då får det väl bli så då. Jag är knappast viktigare än en positiv samhällelig förändring.

Staten ska inte lägga sig i hur vi lever våra liv är väl i princip det enda argument som brukar framföras när man säger sig vara emot en sådan här åtgärd. Jag får erkänna att jag med åren kommit att dra mig allt mer åt en liberal syn på politiken även om mina sossesympatier nog aldrig riktigt kommer att gå ur – men jo, det är faktiskt exakt vad staten ska göra ibland, anser jag.

4 reaktioner till “Föräldraförsäkringen och jag”

  1. Jag håller förstås med. Men det kan vara värt att påpeka att det inte ens är sant att en individuell försäkring är den statliga styrningen. Att ens ha en försäkring är styrning det med, och valet att låta föräldrar fördela eller mamman vara norm är lika mycket politiskt styrt.

  2. Jaha, så du tycker man ska ta bort valet för att folk väljer fel – inte för att det är fel att få välja?

  3. Jag är väldigt liberal och anser att ett ställningstagande för individuell föräldraförsäkring är en självklar konsekvens av detta.

    Familjer har inte och kan aldrig ha valfrihet. Familjer kan överhuvudtaget inte göra val. Det är alltid individer som väljer. Det är bisarrt för en liberal demokrati att ha något annat system än ett som riktar sig till individer. I juridisk mening är ”familjen” meningslös som kategori.

    Dessutom är det djupt oetiskt att bränna så många skattemiljarder (vår föräldraförsäkring är jämförelsevis fruktansvärt generös och kostsam) på ett system som befäster och underbygger en ojämställd fördelning..

    (Säger jag som också skulle ha förlorat enormt mycket personligen på om föräldraförsäkringen var individuell, men det hör ju liksom inte hit.)

  4. Gustav och Mattias L: Jag tror att ni är inne på ungefär samma sak, och visst har ni rätt. Att jag drog in det där med liberalism och socialdemokrati helt oprovocerat beror väl mest på att man som sosse brukar acceptera ett större mått av statlig styrning än om man är liberal.

    Paul: Med tanke på att, precis som Mattias L skriver, den svenska föräldraförsäkringen med internationella mått är otroligt välutbyggd, så tycker jag helt ärligt att staten ska kunna ha en hel del att säga till om hur den fördelas.

Kommentarer är stängda.