Det går så oändligt sakta med alla mina projekt. Egentligen saknas ju inte tid trots de två barnen – nog finns utrymme för två-tre timmars arbete och pyssel varje kväll efter läggningarna – men tröttheten, eller … kanske egentligen inte tröttheten utan snarare längtan efter att bara få ligga i soffan och vegetera utan att tvingas tänka är i nio fall av tio så mycket större än lusten till arbete.

I kväll inföll dock en sådan där tiondekväll och jag tog mig kragen och förde ett projekt om inte i mål så åtminstone delmål. Om ett par veckor torde jag kunna berätta mer om det.