Falluckan

Jag både längtar och bävar inför att börja skriva på säsong tre av Virus. Egentligen finns det inget som hindrar mig från att börja direkt, efter i dag har jag förhoppningsvis jobbat undan de artiklar jag har oskrivna som i nuläget går att göra och jag har tänkt arbeta båda de kommande klämveckorna någorlunda på heltid, men jag är inte där rent mentalt ännu känner jag. Plus att jag nog gärna vill lyssna igenom säsong två först innan jag påbörjar skrivandet, för att hamna i rätt sinnesstämning. Men samtidigt kliar det i fingrarna – jag vill framåt!

Men vari ligger min bävan då? Ja, jo, sanningen är väl den att jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska gå vidare från den cliffhanger som avslutar säsong två ännu. Inte så att jag famlar i blindo, men jag har bara inte riktigt bestämt mig för vilken fot jag ska stå på ännu. Och det måste jag nog ha innan jag tutar och kör.

En del som kommenterat på sista avsnittet för första säsongen hos Storytel har uttryckt frustation över hur säsong ett slutade – mitt i ett dramatiskt skede utan att någon direkt avrundning erbjöds. Säsong två är mer traditionell på sluttampen så till vida att det finns ett mer tydligt avslut – även om storyn på intet sätt når sin ände! – följt av att en ny fallucka öppnas som mina hjältar kommer att bli tvungna att hantera när säsong tre drar igång. Och det är konsekvensen av denna som jag ännu velar kring.

Men hey, några dagars julmat kanske kan råda bot på det.