Ett, två, tre. Eller tre, ett, två? Äh, vem bryr sig.

Men alltså, om nu SVT ska filmatisera Leif GW Perssons utmärkta kriminaltrilogi ”Mellan sommarens längtan och vinterns köld”, ”En annan tid, ett annat liv” och ”Faller fritt som i en dröm”, varför i hela fridens namn börjar de bakifrån och gör tv-serie av upplösningen först? Visst, det är tre fristående romaner, men de hänger ju ihop och bygger upp till en större berättelse, där Palmemordet går som en röd, eller åtminstone ljust rosa, tråd genom alla tre?

Missförstå mig inte. Böckerna är väl värda att filmatiseras, och om SVT tänker sig att ”Faller fritt som i en dröm” ska bli julen 2012:s stora helgsatsning finns det ju möjlighet att det läggs in tillräckligt med pengar för att det ska bli bra också.

Men ändå. Vad är det för fel på kronologi?

4 reaktioner till “Ett, två, tre. Eller tre, ett, två? Äh, vem bryr sig.”

  1. Jag tänkte på kapitelspridningen i ”Vi har redan sagt hej då”. Efter att ha läst den ser jag dig som en evangelist för kronologiknäckande. Eller var det ett enskilt experiment?

  2. Jahaaa… Ja det är ju sant. Men det är ju skillnad på att ha den intentionen från början och att göra om det i efterhand. Men vem vet, det kanske kan fungera fint, vad vet jag, det beror ju på hur man lägger upp det.

Kommentarer är stängda.