Ett gitarrsolo för mycket

Semester. Skrivtid. Dags för disciplin, skarp hjärna och ett sinne fyllt av ord ord ord. Jag har ju en bokjäkel att skriva klar gubevars.

Men så spelade vi ”Guitar hero” hela kvällen i går. Roligt då, även om Josefine spöade mig, men nu är vänsterhandens fingertoppar obrukbara. Det smärtar när jag knattrar på tangentbordet. Varje tecken är en plåga, en handling fylld av jämmer och ve. Det är … aj aj.

Då går det ju inte att skriva roman.

Vad synd.