Ett ögonblick av lycka

valandmandag.jpg

Har tagit min tillflykt till det klassiska författarfiket Valand för att om möjligt låta mig inspireras och få mig att känna mig som en riktig skald så här på måndagseftermiddagen. Går igenom Peters kommentarer, tråcklar mig igenom texten, jobbar mig framåt, dricker för mycket kaffe och när jag når kapitel nio, där en korsklippningsteknik jag tror är rätt oanvänd tidigare når sin kulmen, trillar polletten plötsligt ner i huvudet på mig och jag tänker fan vad bra det här är.

Nu återstår bara att resten av världen ska tycka detsamma.

3 reaktioner till “Ett ögonblick av lycka”

  1. hej daniel, kom såklart att tänka på dig när jag såg melodifestivalen i lördags då din blogg i stort sett har varit min enda kontakt med eventet under dessa månader.
    frågan som väcktes i mitt huvud då den där skumma mannen med rött skägg, kortbyxor och just för tillfället en stor krage har en viss betydande roll i din roman och det känns som att sannorlikheten att ni borde ha stött på varandra under denna tid och säkert under tidigare år borde vara rätt stor? Hur förhåller sig den skumma mannen till sin medverkan? är han medveten om den? frågorna hopar sig!

  2. Faktum är att jag inte har en aning om ifall han är medveten om det eller inte. Jag har gjort några kortare intervjuer med honom i Melodifestivalen men inte i några andra sammanhang vad jag minns, och det är väl inte riktigt läge att ta upp det när det står tio andra journalister och väntar på sin tur, vare sig för honom – om han vet om det – eller för mig.

    Värt att påpeka är väl dock att det mesta i den (rätt så viktiga) sidostoryn är dikt och förbannad lögn. Upprinnelsen – att huvudpersonen står bakom honom i en matkö när han glömmer sin plånbok – har dock en verklig förlaga i samma butik som det sker på i boken. Men i verkligheten kom han på att plånboken låg kvar på disken redan efter någon meter, och vände tillbaka och plockade upp den. Det skedde … sommaren 2000 har jag för mig.

Kommentarer är stängda.