En smått skraltig krake

Jag måste bli en duktigare människa. Jag måste ta bättre hand om min kropp. För den protesterar. Den vägrar bli helt frisk. Den fortsätter att smårossla och rassla. Och jag vill verkligen bli helt frisk nu. Jag har visserligen börjat jobba igen (börjar tio) men helt kry är jag inte. Irriterande. Nu har jag nästan nästan bestämt mig för att tacka nej till TV4:s stora kalas i kväll, jag måste inrikta mig på att vara kry och alert till helgen, då jag under fredag-söndag ska hinna med bokmässa i Göteborg (fredag-lördag), middag i Uppsala (lördag kväll) och arbete i Stockholm (söndag). Min kropp måste vara hel för att klara allt flängande, för jag är uppenbarligen inte 22 längre. Jag är ju till och med mer 32 än 31. Huuuuh. Dessutom är jag uppenbarligen en rätt gnällig människa ibland har jag kommit fram till. Oh well, sjukdomsinsikt är ju halva tillfrisknandet.

Jag har i alla fall ätit havregrynsgröt till frukost i dag, så jag tar ju hand om mig på vissa sätt ändå. Nu ska jag dyka ner i en manusredigeringsrunda på en knapp timme. Förhoppningen är att jag ska skicka manuset till min redaktör före helgen. Jag är nervös.