Post Format

En helt normal måndag

God damn it. Insåg just att det passerat en hel helg utan att jag har skrivit något Seg lördag- eller Slow Sunday- eller annat usch jag var ute sent och drack för mycket sprit i går och oj vad det är synd om mig i dag-inlägg. Jag måste vara på väg att bli vuxen.

Faktum är att det varit en särdeles lugn helg. Visserligen drack jag vissa mängder alkohol både på fredagen och lördagen, men det var knappt ens ihopplussat tillräckligt för att skapa en simpel salongsberusning. Vuxet. Eller tråkigt. Eller båda. Eller skönt. Kanske alla tre.

Såg Djävulen bär Prada i går kväll. Eftersom alla recensenter i princip skrivit samma sak – Meryl Streep i högform i rätt bra film som trots glatt yta har något vettigt att säga men tyvärr förvandlas till ett trainwreck av modell större i slutet – satt jag och stålsatte mig och kollade nervöst på klockan så fort jag passerat åttiominutersstrecket för att invänta Katastrofen. Så tog filmen slut och jag fattar inte vad alla gnäller på. Hade någon förväntat sig att Anne Hathaways karaktär inte skulle inse att hon levt i en livslögn, att hon inte skulle lämna modetidningen och att hon inte skulle hitta den sanna livsvägen igen, nu med fem lager nya skinn på näsan? Det är ju tre fjärdedelar av poängen med den här typen av film – att man ska lämna biosalongen med en sötsliskig men ändock varm känsla av att livet kanske ordnar sig ändå, och att saker och ting på något vridet sätt kanske får ett lyckligt slut, hur ynkligt vi än må ha handlat.

Men be aware, jag är inte särdeles intresserad av att skriva den typen av slut själv. Om de inte fyller en funktion vill säga.

5 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.