Jag känner mig håglös och oinspirerad. Tvivlar för hundrade gången på mitt bokmanus, funderar på om det inte är så att jag ska skriva den tredje boken som nummer två ändå och irriteras över att jag inte skriver några roliga saker i bloggen. När jag beklagade mig sa en kompis men du vet ju när du skriver de där briljanta inläggen när vi fikade i går. Huh? svarade jag. Ja, de där som får dina kvinnliga fans att gå i spinn. När du skriver om en gata du gått på i Uppsala eller Stockholm och en tjej. Du vet ju att det blir så redan när du skriver det.
En gata och en tjej. Well, jag vet inte riktigt om jag håller med men det var rätt roligt sagt. Och eftersom jag ska åka till Uppsala i morgon och vandra i förflutenhetens minneslandskap nummer ett – Valborg, så kanske inspirationen kommer åter.
Nu ska jag gå och jobba och därefter göra klart mina deklarationer. Kul.
Man slutar nog aldrig tvivla på texten. Kanske är det lättare att skriva på tredje boken eftersom du inte behöver. Förr eller senare kommer orden alltid tillbaka, även om man fortsätter att tvivla på dem.
Ja, det är fasiken inte lätt att bestämma sig för vad man ska göra. Hm hm, det krävs lite tankearbete.