En dåres försvarstal

Ja. Jag vet att jag har varit dålig på att skriva på romanjäveln på sistone. Mycket dålig.

Men jag vill i alla fall meddela att den genomgång av texten jag tagit mig an att göra innan semesterns inträde faktiskt färdigställdes i går kväll. I nuläget består manuset av 208 215 tecken, ungefär 130 romansidor. På den sista raden står att läsa Du tittar fortfarande på mig. Väntar väl. På vadå? och på något sätt känns det passande, som hade jag en tanke bakom orden när de skrevs i början av juni, som visste jag att de skulle fungera uppfordrande på mig själv när semestern väl knackade på dörren, en uppmaning kanske inte lika direkt som ja men fan fortsätt och skriv nu då! men så hade heller inte den meningen passat särskilt väl som avslutning av kapitlet i fråga.

Jag ska fortsätta nu. Så fort morgondagens arbetsdag passerat och helgen inträtt ska jag faktiskt skriva. Jag ska skriva om en promenad genom Stockholmskvällen mellan en man och en kvinna. Ja, jag har sannerligen gjort det förr men ibland går det bara inte att hålla sig.

——

Och just det – 130 sidor på den här boken, 160 på projektet jag slängde i sjön samt ett i mina ögon väldigt välskrivet filmmanus som det förhoppningsvis ska börja hända en del kring efter sommaren – jag tycker inte att det är himla illa jobbat under de senaste två och ett halvt åren trots allt, med tanke på att jag ändå jobbat heltid större delen av tiden.