Ont ska med gott förgås, och visst var det väl så att solen kunde skönjas under förmiddagen tänkte jag och tog glad i lunchhågen på mig jacka och ipod och gav mig ut, att jag är lite snuvig skulle inte stoppa min promenad, dagen skulle återerövras!
Väl ute var solen borta, ipodens batterier dog efter trehundra meter och en stund senare möttes jag av det här.
Att jag vid framkomsten till thaistället upptäckte att jag glömt plånboken hemma kändes närmast givet.