En aning om en fylla som flytt

Det surrar i mitt huvud för jag har bara sovit fyra och en halv timme och med tanke på att jag väl gjorde av med alldeles för mycket pengar i baren i natt är det knappast i närheten av tillräckligt. Men jag kan inte sova, något pockar på, drar upp mig ur sömnen och försätter mig i ett oroligt dvalatillstånd och när de ilsket rödlysande klockradiosiffrorna stirrat på mig tillräckligt länge ger jag upp.

Jag minns en bar och en trängsel och hög musik och en massa Idolmänniskor som ville få en sista sekund i rampljuset på en liten scen men ingen är intresserad av att lyssna och se, åtminstone inte jag och en tjej kommer fram och spänner blicken i mig och hej hur är det, det var länge sedan och jag svarar ja det var det och jo tack det är alldeles utmärkt och hjärnan jobbar för högtryck, åtminstone tror jag det men vem vet vad som är sant eller falskt så här dagen efter och när hon lett ett strålande leende och efter ytterligare några fraser vimlat vidare lutar sig Therese mot mig och VEM var det där? och jag har ärligt talat ingen aning och lägger istället all tankeverksamhet på hur vi ska få tag på fler drinkbiljetter, sextiotre kronor för en flasköl Bud Light som ännu i dag ligger som en sur aning om en fylla som flytt över hela mitt spröda väsen var något vi gärna undvek så länge det gick.

Idol-final. Trots att jag får erkänna att jag inte följt tävlingen överhuvudtaget före finalen och först i går kväll fick veta att vinnaren Marie Picasso tidigare deltagit i Big brother – jag är ju först och främst kulturreporter nu gubevars – måste jag tillstå att det var en rätt spännande tillställning, ja trots smset du kan ju åtminstone FÖRSÖKA se lite engagerad ut från en kvällstidningsbekant ett par rader upp hade jag faktiskt trevligt och efter att ha spenderat tre Melodifestivalfinaler framför en storbildsduk i ett närliggande pressrum var det intressant att se, höra och framförallt känna hur en fullsatt Glob beter sig när den eldas på i direktsändning.

Så skrevs det, jag korrade och eldade på för att vi skulle hinna till festen någon gång och det är fan helt jävla otroligt att inte ens människor i mediebranschen kan lära sig hur namnet TT Spektra stavas och skrivs, i dag kallar Svenska Dagbladet oss för TT. SPECTRA och jag vet inte hur många stavningar och felskrivningar jag sett genom åren och ja det stör mig faktiskt för jag har alltid sett det som en journalistisk poäng av visst mått att åtminstone se till att de inblandades namn stavas rätt, och när man nu jobbar på en nyhetsbyrå vilket per automatik ger en viss anonymitet kan man väl åtminstone få begära att byråns namn blir rätt? Har ordet spektra – ja det är ett helt vanligt ord – någonsin stavats med C på svenska hur många James Bond-filmer från sextiotalet man än sett? Nej det har det inte.

Bah.

Telefonen ringer. Det är Jocke som vill bestämma brunchtid. Eftersom jag minns att jag sa jag tar det meal som går fortast och strax därefter varför gav du mig en burk Ramlösa? och svaret du sa ju att det skulle fort och att jag skrattade på McDonalds vid Hötorget vid fyratiden i morse känner jag att en brunchbuffé där jag rullar ut ur lokalen som ett välfyllt klot efteråt är övermaga och vi bestämmer oss för ett fik på Rörstrandsgatan om en timme istället. Vill du att jag ska säga några göteborgska invektiv till bloggen? frågar han och åh mina vänner känner mig så väl.

——

Jaha, nu var det så klart min gamla kollega Karin som hade förmiddagspasset på webben på Svenskan i dag och raskt ändrade stavningen när hon såg den. Good. Men kritiken kvarstår mot den svenska mediebranschen i stort – lär er stava! Annars hänger jag ut er och då jäklar.

Nu står Jocke och stampar nere på gatan. Kanske borde gå med andra ord.