Duracellkaninen och jag

Ännu en förmiddag efter en lång natt och utanför mitt rum springer hotellägarens barn omkring och leker krig. Svårt att få någon quality beauty sleep då.

Det börjar kännas bra att det bara är en kväll kvar av den här turnén. Okej att det är finalvecka med start på onsdag och den lär väl bli minst lika hektisk, men den är ju åtminstone på hemmaplan vilket gör att det kanske känns lite mindre … galet.

Anyways, eftermiddagen ska ägnas åt rekreation av kropp och själ. Jag ska kolla på veckans Lost, få massage på artisthotellet klockan två och läsa. Vi åker väl ut till arenan vid halv sju innan det smäller klockan åtta och jobbadrenalinet pumpar på. Jag tror det kan bli en riktigt bra och spännande tävling, trots att Andra chansen ståtar med ett lite skamfilat rykte från tidigare år. Genrepet var väldigt rappt och tajt och Kristian Luuk gick loss som en Duracellkanin under hela sändningen.

En bra sak det här schlageriet fört med sig är dock att jag känner ett rejält sug efter att skriva, något som ju inte direkt brukar vara något allmäntillstånd för mig. För de senaste veckorna har, vilket väl överraskar få, inte inneburit särskilt många skönlitterära rader ur mina flinka fingrar.

Och nu – dusch och mat.

En kommentar till “Duracellkaninen och jag”

  1. Sitter här och nästan avlider av tristess på jobbet och när jag läser om din melodi festivalvecka skrattar jag för första gången för dagen tror jag. Vilken formuleringsmästare du är! Me like.

Kommentarer är stängda.