Post Format

Drömmen om en litterär Pixibok

Piratförlagets Mattias Boström skrev i går en intressant bloggpost hos Same Same But Different om hur följetongen kan få nytt litterärt liv i och med framväxten av e-böcker och nya betalningsmodeller på nätet. Prenumerationstanken finns ju redan utbyggd i podcast-världen, men har hittills mest varit ljud- eller videobaserad (DJtv går ju exempelvis att få som veckoåterkommande podcast), men hittills har det inte funnits någon modell för distribution av litteratur i den här formen. Kanske kan e-boken ändra på det framöver. Följetongen är ju annars en anrik litterär tradition, exempelvis skrev ju Charles Dickens många av sina romaner som tidningsföljetonger back in the days.

Hur som helst, det var inte riktigt det jag hade tänkt skriva om här, även om det rör sig inom ett liknande härad. Ända sedan jag bestämde mig för att ge ut ”Vi har redan sagt hej då” som print on demand har jag nämligen sneglat med lysten blick mot det miniformat som min distributör Publit erbjuder, böcker som får vara maximalt 48 sidor tjocka samt kan tryckas så små som 12 gånger 12 centimeter, en något förvuxen och något mer texttung Pixibok, om ni så vill. Dessa böcker kostar till skillnad från de ”vanliga” böcker som Publit trycker för 69 kronor styck bara 39 kronor, vilket i och för sig fortfarande är rejält mycket högre än för traditionellt tryck, men ändå ganska överkomligt.

flygandekaninen.jpgOch vad ska jag då med det här konstiga formatet till? Jo, skriva någon typ av långnovell så klart! Jag tänker mig att man i en sådan här bok skulle kunna laborera lite med textstorlek och dylikt, och trycka in ganska mycket text på sidorna trots miniformatet. Resultatet skulle kunna bli en berättelse på cirka … 60 normala romansidor om man gav sig fan på det, som skulle kunna säljas för runt ungefär samma pris som en pocketbok – ja alltså samma pris som en pocketbok i fysisk butik och inte hos nätbokhandlarna, för annars går inte ekvationen ihop ens som nollsummespel.

Förutom att trycka den som pod-bok ska en sådan långnovell så klart också läsas in som ljudbok, som ges ut som podcast i säg … fyra avsnitt, som släpps ett per vecka fram till den officiella releasedagen av den fysiska boken samt e-boken.

Vad skulle jag tjäna på det här? Troligen inte ett jävla skvatt. Men det är heller inte poängen. Poängen är att jag tycker att det vore så förbannat roligt att genomföra som pausunderhållning innan jag börjar skriva på nästa riktiga roman.

Ja, det var min väldigt löst skissade programförklaring. Återstår bara att komma på vad berättelsen ska handla om samt skriva den.

5 kommentarer

  1. Pingback: Följetongen går vidare » Mattias Boström

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.