Post Format

Dööh döh döh döh duuh

När Chefs-Micke uppbragt utbrast Professor Drövel har dött! drog halva redaktionen efter andan. Erik reste sig upp och började tala i tungor om bröderna Roms, Gaus och Brumund Dal som gav sig ut på jakt längs Overfjorden medan jag började vifta okontrollerat med armarna, googla fakta och skriva text för glatta livet.

Kvar på sina platser, lugnare än Ferdinand under korkeken, satt Kerstin och Victor och arbetade på som om inget hänt. Och det hade det ju inte, för dem.

Sällan har generationsklyftan mellan de insuttna, något mer grånade fastanställda och det yngre vikariegardet synts så knivskarpt. Min twittring – Stoppa pressarna: Professor Drövel har dött! gav ett sällan skådat RT-smatter. En skrev Min ungdom börjar raderas ut!, en annan skrek Neeej!, en tredje konstaterade Obligatorisk svart armbindel och sorgflor för 70-talister och en fjärde meddelade sorgset Nås av denna nyhet i stillastående bilkö på motorvägen. Depp. Ingen av retweetrarna bör ha varit närheten av att vara under trettio.

Kerstin, väluppfostrad som hon är, frågade ändå med klädsam hövlighet sina äldre kollegor vem det kunde tänkas vara, den där Drövel. Och oboy, innan arbetsdagen var slut var hon djupt nere i Drövelträsket, närmast redo att beställa dvd-boxen.

5 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.