Det här med livstid

Jag undrar faktiskt om det inte håller på att hända något inom författarbranschen. Visst, majoriteten kommer så klart att skriva på de där mystiska livstidsavtalen för de anser sig inte ha något val, men ändå, rösterna börjar höjas här och där, folk protesterar och åtminstone en del ställer sig upp och säger nämenväntanu. Det finns något i luften. Läs Unni Drougges läsvärda inlägg från i går, och Isobels lite bredare grepp på frågan nu i kväll.

Själv går jag i tankar som förhoppningsvis kommer att kunna visa på ett alternativt förhållningssätt. Jag är inte färdig med dem ännu, men snart, hoppas jag. Ska bara semestra klart och återuppta det verkliga livet först.

Det är – oavsett vilken åsikt man har och även om man tycker att mycket av det som sker är sorgligt – fan i mig spännande tider vi lever i.