Post Format

Det här med gratis

Alltså, är det jag som fått något helt om bakfoten?

De senaste veckorna har det höjts på ögonbryn i svensk blogg- och medievärld för att Chris ”Long tail” Anderson krävde en halv miljon kronor för att komma till Malmö och prata om sin kommande bok ”Free”, trots att han i den sjunger gratislunchens lovsång. Senast i går var det Jenny Damberg som gav honom en känga i DN På stan-bloggen, även om hennes huvudpoäng hade något att göra med att det var koketteri att säga att han hellre var hemma med sina barn och därför krävde mycket betalt.

Men om vi återgår till huvudfrågan – pengarna – är det inte exakt det här som är hans poäng? Det som är möjligt att distribuera gratis – boken ”Free” – kommer att bli gratis, medan det som inte går att distribuera gratis – Chris Anderson – kostar pengar? Vi måste lära oss att hitta nya sätt att dra in pengar för ettor och nollor går obönhörligen mot att inte kosta något alls, är inte det vad han säger? Boken är gratis, han själv är dyr. Vad är det som är så upprörande med det?

5 kommentarer

  1. Det är inget konstigt med det där alls, det är bara vanlig avundssjuka bland alla dem som inte blir erbjudna en halv miljon för att hålla föredrag.

    Reply
  2. Så böcker skall vara gratis, va? Det visar på en mycket deprimerande framtid för litteraturen i så fall.

    Sitt levebröd skall man inte tjäna på det som är ens valda syssla, det skall man istället göra på att *framträda*. Bli offentlig. Men alla kan inte vara Björn Ranelidar. Tvärtom är det många som skriver som ett alternativ till att dansa inför offfentligheten. Gå igenom litteraturhistorien: vilka skulle ha överlevt som estradörer? Det nålsögat är det få som kryper igenom. Det kommer istället att leda till ett negativt urval.

    Istället får vi en litteratur skriven av glada exhibitionister, samt folk med fast jobb, till exempel på TT. För vilka litteraturen är en spännande hobby, som ger en kul titel att skryta med på fester.

    Reply
  3. För det första så är jag inte alls säker på att Chris Anderson har rätt i sin tes, jag tror att det även i framtiden kommer att gå att ta betalt för litteratur på ett eller annat sätt. Men att det kommer att bli andra betalningsmodeller och att produkterna kommer att se annorlunda ut, det kommer vi nog inte i från hur hårt vi än blundar.

    Och för det andra så är det redan i dag så att endast en minoritet av Sveriges författare kan leva enbart på bokförsäljning. Jag skulle gissa att uppåt 80 procent av landets verksamma författare tjänar betydande delar av sitt uppehälle genom att vid sidan om författandet ha ett annat arbete samt/eller genom att göra författarframträdanden och söka stipendier. Sverige är inte tillräckligt stort för att författare i gemen ska kunna leva primärt på sina böcker – såvida man inte är parkerad på topplistan.

    Det är alltså inte bara vi som skriver för att ha en kul titel att skryta med på fester som måste jobba med annat för att ha råd att leva.

    Reply
  4. Nej, du har inte fått något om bakfoten, det har däremot Damberg et con. Och när väl iBoken kommer så är det helt självklart att litteratur inte heller kommer kunna gå runt på exemplarförsäljning. Det gör den ju å andra sidan inte i dag heller (i de flesta fall). Man får bara hoppas att inte förlagen visar sig vara lika mycket motståndare till framtiden som den övriga underhållningsindustrin.

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.