Det återstår bara timmar, minuter, sekunder – kalla det vad fan ni vill – innan jag för dagen ska lämna ifrån mig min dator. I utbyte ska jag få en hund. Det går inte att surfa på honom. Det går nog inte ens att surfa med honom. Inte skriva. Inte mejla.
Fast det är klart. Det går ju att promenera med Whimsy på ett sätt som det inte går med datorn.
Hur som helst – allt av vikt är säkerhetskopierat, dels på en dvd-skiva och dels på ipoden. Det där bröllopet är ju för guds skull ute på Lidingö, vem vet vilket backanal jag lånat ut min käraste ägodel till.
——
Jag upptäckte i går kväll att det finns tre personer på Facebook som angett min roman som sin favoritbok. Tre personer som jag inte känner. Jag blir alltid lika förvånad när jag upptäcker sånt. Det känns overkligt, konstigt, mystiskt, svindlande – vetskapen att det faktiskt finns människor där ute som, utan att jag haft något med det att göra, hittat min bok och faktiskt gillat den så mycket att de tycker att det är en favorit. Tack tack.
——
Dags att koppla ner sig från världen. Adios så länge.