Post Format

Dannyboy & magsjukan

När jag som vanligt vaknade vid femtiden i går morse var det med en ovan känsla i kroppen. Jag mådde rejält illa. Tillfället var illa valt. Att få magsjuka är aldrig roligt, men att få det när man ska flyga till Stockholm blott några timmar senare är fan i mig något av det värsta som existerar. Magsjuka är en förnedrande sjukdom, att inte längre ha kontroll över sin kropp, och att dessutom inte kunna kontrollera det mest privata vi har i form av tarmsystem och kräkreflexer, nej det är ingen höjdare i kombination med att resa med en bebis.

Jag besparar er detaljerna. Låt oss bara säga att gårdagens förmiddag inte tillhörde mina stoltaste ögonblick i livet. Och ska jag ändå peka ut en höjdpunkt så var det väl när jag i väntan på S-bahntåget vid Ostkreuz tvingades gå iväg för att kräkas över ett stängsel på en någorlunda avskild plats. Rationell som jag ändå är hade jag förutsett vad som skulle ske och tagit med mig en tandkrämstub i bakfickan, så att jag efteråt kunde fixa till min munhygien hjälpligt. Den kom till användning fler gånger än en.

På något sätt påminde hela den surrealistiska förmiddagen mig en smula om starten på ”Dannyboy & kärleken”, där den kvinnliga huvudpersonen tvingas kräkas på beställning efter att ha svalt alla värktabletterna. Inte ett dugg likt i sak visserligen, men ändå. Jag tänkte på episoden när jag stod där och hulkade i alla fall.

Hur som helst. Jag är piggare i dag, även om jag stundtals får helt överjordiskt ont i magen så att jag tvingas gå runt dubbelvikt. Men det ger sig väl.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.