Ja jag säger då det. Här kapas det text å det grövsta – dialoger avrättas, händelser lider sotdöden och scenbeskrivningar putsas ner. För även om det sista visserligen inte gör filmen kortare, så gör det manuset det. Och just nu har jag blivit besatt av att sidantalet måste ner. Etthundranio nu. Klarar jag hundrafem utan att börja gråta? Inte utan brunch i magen i alla fall. Dags att bege sig.
——
Oh my goodness, trodde jag verkligen att det var trind som en gris jag behövde bli för att komma i rätt sinnesstämning för att kapa text? Kung Carls bakficka må ha ypperlig brunch, men påminn mig om att överförtäring av mat skapar paltkoma innan jag får för mig såna här dumheter nästa gång tack.