Post Format

City, hotshots och blygsel

Gick med Peter till Stockholm Citys utdelning av citypriser på Debaser i går. De två alkoholbiljetterna blev av någon anledning tre och vi drack våra öl rätt raskt och så äntrade Spy Bar-gänget scenen när de vann priset för årets klubb – under en rätt tafatt prisutdelning – och började prata om att en skäggig kille i baren var grym på att göra hotshots och vilka var väl vi att i ett sånt läge inte beställa? För kom igen, jag skrev om hotshots senast i går och Galliano, kaffe och grädde har ju aldrig varit så gott sedan 1993 så vi drack glatt av det han gav oss. Eller ja, sålde. 45 kronor kostade det att bli 18 igen.

Men nej, trots att den bristande meningsbyggnaden ovan kan tyda på motsatsen så blev vi aldrig direkt berusade. Klockan fem över tio ansåg vi det vara nog, tog våra jackor och gick ut i natten och jag vandrade norrut genom staden och ringde till Morgan och pratade om att jag absolut inte skulle banga den fest vi båda är bjudna till i kväll. Och nej, jag tänker fortfarande inte svika, även om jag känner mig lite mindre stursk än jag gjorde i går kväll, för min vana trogen har sömnen varit smått värdelös. I säng halv ett, snurrandes en timme, klarvaken halv sju, trots att klockan stod på kvart över åtta. Argh.

Utdelningen då? Den korta Debaserkvällen då? Tja, kanske har jag blivit för gammal eller kanske var klientelet bestående enkom av City- och Expressenmänniskor, de sitter ju ganska ihop nu för tiden åtminstone på webben, men särskilt många där som jag kände var det inte. Några stod där som jag ville heja på, som jag borde gått fram till och sagt hej, känner inte vi varandra lite grann eller borde vi åtminstone inte göra det? Men ibland sviker självförtroendet och istället för att vara glad och spontan blir jag sluten och enslig, eller åtminstone kan det väl verka så. Jag vet inte varför. Om så var fallet ber jag om ursäkt och vill med hjärtat bedyra att det inte var meningen. Jag ville säga hej. Men jag vågade inte. Fråga mig inte varför för det förstår jag inte själv.

Inget romanskrivande i dag. Men det har åtminstone blivit tre, kanske nästan fyra sidor hittills under veckan. Förhoppningsvis lite mer i helgen. Nu är det jobbdags. Oh joy.

UPPDATERING: Och på tal om hotshots – Emma har skrivit en rolig anekdot i frågan i dag. Korslänkning here we go.

En kommentar

  1. Pingback: Daniel Åberg » Back to the nineties

Kommentera

Markerade fält är obligatoriska *.