Bokmässan har blivit ungefär som Kambodja för mig, ett land jag rest till för två längre semsterresor utan att ens vara i närheten av att kolla in deras enda egentliga turistattraktion Angkor Wat. Till bokmässan reser jag också gång på gång, men kommer aldrig hem med någon bok. Orkar liksom inte, det blir inte av att jag köper någon, jag har ändå travar med oläst där hemma som bara växer och växer. Att då släpa med sig ännu fler från väst till öst verkar både jobbigt och klimatosmart.
Men i år fick jag faktiskt med mig två böcker hem! Från finfina Trafik-Nostalgiska Förlaget dessutom. Nu ligger ett par fantastiska volymer, en om tunnelbanan och en om cityomvandlingen 1952-1976, på mitt vardagsrumsgolv och inväntar djupa studier. Jag var på vippen att köpa deras väska också, men la band på mig själv. Även en nörd har gränser.
Tja , snarare en charterresa för kulturkoftorna tycker jag.