Post Format

Boklördag, banne mig.

Några bokbranschrelaterade grejer:

• Tredje delen i den debatt om bokförlagens framtid (och dåtid) som blossat upp i Svenska Dagbladet i dag. Förläggaren Kristoffer Lind, chef för Lind & Co samt tidigare ordförande för småförlagsorganisationen Noff,skriver ett intressant inlägg om att ”superförlagens” växande dominans (Bonniers och Norstedts) mycket väl kan leda till att de mindre förlagen får ökad betydelse. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det påståendet. När jättarna fortsätter växa kommer mindre spelare med kortare beslutsvägar och mer betoning på kreativitet att kunna plocka åt sig en hel del intressant och vital litteratur. Kanske kommer de inte att tjäna storkovan, men det har sällan varit de mindre förlagens idé heller, snarare brinner de mer av idealism och drömmen om den goda litteraturen – även om de så klart vill tjäna pengar och kunna försörja sig på det de gör samtidigt. I och med att internet blir allt viktigare som försäljningskanal (av såväl fysiska som digitala böcker) demokratiseras också möjligheterna att nå ut, även om det så klart finns potentiella problem med att våra två dominerande nätbokhandlare – Adlibris och Bokus – ägs ett vardera av de här superförlagen.

Ta bara Weyler Förlag som exempel, som på kort tid gett ut tre av det senaste halvårets mest omtalade reportageböcker i Sverige – Björn af Kleens ”Jorden de ärvde”, Torbjörn Nilssons ”De omänskliga” och Andreas Ekströms ”Google-koden”. Visst har Svante Weyler en speciell ställning som en av landets mest kända förläggare sedan tiden på Norstedts, men det pekar ändå på att man inte måste ligga på ett stort förlag för att bli omtalad och framgångsrik.

• Alberte Bremberg på Svensk Bokhandel har skrivit ett blogginlägg om den fysiska bokens särställning och bokbranschens behov av besinning inför en framtid som inte alls kommer att bli särskilt digital. Jag håller föga förvånande inte med henne, och har hittills kommenterat två gånger. Dock grämer det mig att jag glömde bort att skriva avslutningen på min mening om hur en normal bokläsare i dag ofta beter sig. I andra kommentaren står (efter en beskrivning av hur litteraturkonnässörer föreställer sig läsestunder i fåtöljer med läderinbundna böcker med god papperskvalitet): Samtidigt stressar normalbokköparen in på Pocketshop, rycker åt sig något från topplistan och rusar vidare mot tåget. Det skulle ha funnits en avslutning i stil med där hon hoppas få en sittplats för att hinna läsa en kvart, innan det är dags att kliva av och skynda hem för att börja med middagen.

• I dag arrangeras Textmässan på Söder. Vi ska så klart dit. Ska ni?

En kommentar

  1. Hej Daniel

    Jag har förlag anomaR, mitt förnamn baklänges om du inte tänkte på det. Exakt som Oprah-Harpo.

    Vi är ett pyttelitet förlag på Tjörn och visst vill vi kunna försörja oss på böcker, ingen kan som bekant leva på ”tack ska du ha”. :))

    Men som alltid är det pengar som talar. Att skriva en bok och trycka upp den på tryckeriet Vulkan.se eller annat Books-on-demand kan alla som har råd att punga ut 30 000 eller mer. Men det är som sagt inte att ge ut en bok. Det är att trycka upp en.

    Jag förstår verkligen av hela mitt hjärta att många önskar bli nästa Camilla Läckberg, Liza Marklund, Jan Guillou eller Mankell, men det är få förunnat.

    Att skriva är också en önskan om att bli läst, som när man målar eller skapar annan konst, man vill bli sedd och helst av allt älskad betraktaren.

    Men vägen dit är mycket längre och jobbigare än vad jag själv trodde. Vi har funnits i snart fyra år, ställer för fjärde gången ut på Bok & Biblioteksmässan och precis som du skriver brinner vi för det vi gör, även om det ibland känns som att stå framför världens största fläkt och verkligen veta vad motvind betyder.
    Ha de gott!
    Ramona Fransson

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.