Jag började med bokenkäten i fredags. Här följer den avslutande andra delen:
6. När blir en bok för lång?
Det beror helt på vilken typ av bok det är. Jag kan verkligen gilla riktigt långa böcker om de har något att säga, men de är ibland en mardröm när man ska intervjua författaren i fråga och man har typ två dagar på sig att läsa den (som i fallet med Naomi Klein i höstas, vilket så klart ledde till att jag inte hann läsa ut ”Chockdoktrinen” på långa vägar). I idealfallet säger jag nog att en perfekt roman för mig ligger på … 370 sidor.
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Faktiskt inte. Jag vet att vissa tycker att det är helgerån och gudars skymning om man läser engelsk litteratur på svenska, men jag läser långsammare på engelska, och mitt samvete är redan tillräckligt dåligt över att jag inte på långa vägar hinner läsa allt jag har liggande i min bokhög.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Jag kan faktiskt inte komma ihåg någon på väldigt länge. Jag pratade visserligen väldigt varmt om ”Den allvarsamma leken” när jag var i New York för en kompis som bor där, och nosade upp ett exemplar på engelska och gav henne i present, och sa you have to read this, men det var ju bara till en person. Länge brukade jag alltid ge bort ”Tåbb med manifestet” till alla jag kunde komma på, eftersom jag tycker det är en särdeles fin bok.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Böcker som jag börjar läsa av egen fri vilja ger jag väldigt sällan upp, eftersom jag har en tendens att inte ens ge mig på böcker jag anar att jag kanske kommer att ogilla – vilket väl tyvärr leder till att jag kanske missar en del guldkorn. Men i jobbet händer det rätt ofta att jag överger böcker om jag inte hunnit läsa ut dem innan jag ska göra intervjuer, om jag inte funnit dem tillräckligt intressanta.
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag har en rätt splittrad bokhylla, det vete fasiken om det finns övervikt åt något håll när det kommer till romaner eller faktaböcker. Däremot har jag kraftig undervikt när det gäller lyrik, eftersom jag aldrig lärt mig att läsa det av egen fri vilja. Peter har gjort några tappra försök och gett mig bra ingångslyrik och dragit med mig på uppläsningar, men jag är rädd att jag är ett fullständigt hopplöst prosafall.