Kärlek kontra dyrkan

Farfar Åberg är på besök i helgen, kom i går och åker i kväll.

Det är roligt att se mina föräldrar med Tage, de uppvisar en oförställd lycka när de ser honom som jag aldrig tidigare skådat. Missförstå mig inte, jag har haft en finfin och kärleksfull uppväxt, men det här är något annat. Jag må vara älskad, men han är dyrkad.

3 reaktioner till “Kärlek kontra dyrkan”

  1. Jag förstår precis!
    Det är alldeles fantastiskt att få barnbarn. Det är som sitt eget barn men ändå inte. Nu kan man njuta och det gör man med barnbarn, det där som du säger att andra säger att man ska göra när man får egna barn. ja det var ju inte lätt då med allt som småbarnstiden hade med sig. Men som mormor är det mesta i livet stabilt och när man träffas är det så mycket som har hänt med barnet och jag är lika förundrad över varje steg som barn utvecklas i ett givet mönster och att allt fungerar som det ska. Jag gissar att det är lite av denna känsla du ser hos dina föräldrar?
    vi går nu och väntar på lillebror till Elsa, han kommer snart vår lille prins och vi hoppas att allt ska gå bra .
    Ha det gott i bröllopsyran!

  2. Det är ett barnbarns lycka, att få vara dyrkad. Vårt yngsta barn är oxå mer lr mindre dyrkad av sina äldre syskon då han är lite av en sladdis. Han växer alltså upp i en värld där han är störst, bäst o vackrast. Lycka!

  3. Åh, när ni beskriver det så där börjar jag ju själv längta efter barnbarn. Synd bara att jag lär få vänta i en 30 år…

Kommentarer är stängda.