Post Format

Årets litteraturpristagare utsedd. Av mig alltså.

roth.jpgJag stod nere på Akademibokhandeln på Odenplan i går och valde. Funderade, skärskådade, ögnade, kände efter. I ena handen Haruki Murakamis ”Kafka på stranden”, i den andra Philip Roths ”Konspirationen mot Amerika”. Till sist bestämde jag mig och gick till kassan med min pocket – det blir Philip Roth som får nobelpriset i litteratur i år.

För jag vet att Svenska Akademien säger sig stå över allt sådant, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om inte Horace & co sover lite oroligt om nätterna när de tänker på det välsmorda PR-maskineri som fått Bookerpriset att bli en så lysande stjärna på den litterära prisstjärnhimlen på 2000-talet, om de inte känner sig flåsade i nacken. Visst – ett nobelpris är ett nobelpris och det är världens mest kända utmärkelse hur man än vrider och vänder på det, men när det gäller litteratur har Booker, eller Man Booker Prize som det numera heter om man ska vara petig, vuxit i betydelse, trots att prissumman bara är en knapp tiondel av vad en nobelpristagare får ta med hem från banketten i Stadshuset. Och det måste ju på något sätt sätta spår.

Ja, jag pratar så klart om den anglosaxiska världen nu. Britter har ju en tendens att vara lite koloniala, och således delas Bookerpriset bara ut till en engelskspråkig författare som stammar från samväldet eller Irland. Författare från USA får således inte vara med, däremot sådana från länder som Indien, Sydafrika och Kanada. Övriga världen, kreti och pleti, får nöja sig med det nyinstiftade internationella Bookerpriset.

Hur som helst. Jag inbillar mig att det här spelar roll. Och de senaste två årens mottagare må ha varit relativt breda i och med Orhan Pamuk och Harold Pinter, men det räcker inte. Jag tror på en bred engelskspråkig prosaist, en som ger förstasidesrubrik plus bild inte bara i engelskspråkiga prestigetidningar som New York Times och The Guardian, utan även folkligare alster som USA Today eller regionala LA Times.

Och därför är det, fjorton år efter att Toni Morrison som senaste amerikan fick priset, Philip Roths tur i år.

3 kommentarer

  1. tror du murakami någonsin får det eller är han för kommersiell (vilket ju är ett roligt sätt att undvika pris på)? jag skulle ge det till honom, any day.

    Reply
  2. Jag får ju skamligt erkänna att jag faktiskt inte läst Murakami, det var lite därför jag stod där i bokhandeln, tanken var att köpa ”Norwegian wood” men den fanns inte i pocket. Och då plockade jag Roth istället, eftersom jag läst och gillat ”Amerikansk pastoral” väldigt mycket.

    Reply
  3. ah. jag kan bara varmt rekommendera murakami. hans böcker finns i pocket på nätbokhandlarna och kostar typ 60 kr. kanske bara finns på engelska, men det gör kanske inget… norwegian wood är fin, men jag blev galet förtjust i the elephant vanishes (noveller).

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.