Ljudboken, källaren och jag

En av de mest intressanta aspekterna av mitt utgivningsprojekt hittills är att författarna verkar väldigt intresserade. Författare i min egen position, som tidigare gett ut en roman, kanske två, och känner att de kommit fram i en brytpunkt mellan något gammalt och nytt.

Flest frågor har jag fått om ljudboken. Tre författare som jag högaktar har frågat mig rakt ut om det inte skulle gå att … ja, kanske … få komma ner i min källare och läsa in senaste romanen? Författare som likt jag själv hamnat i någon sorts skarv, med förlag som inte ser ekonomin i att producera en ljudbok – det kostar ju multum! – men författarna vill bli lästa, hörda, spridda men inte nödvändigtvis rika även om det så klart vore en trevlig bonus. Och så står de där och stampar, fast mellan två världar. Som jag gjorde.

I nuläget blir det nog dock svårt. Jag antar att mina grannar inte skulle uppskatta att det mitt i förrådsrummet upprättas en permanent ljudstudio. Men det kanske går att lösa på andra sätt. Vi får se.

4 reaktioner till “Ljudboken, källaren och jag”

  1. Och jag får obetvinglig lust att läsa in mina gamla Gourmet-artiklar samt Taffel-diton i något slags greatest hits och lägga ut som gratisfil. Fantastisk idé!

  2. Jag har inte ens något särskilt att läsa in och börjar också fundera på var man kan göra sånt. (Iofs har jag och olika vänner haft podcastidéer.)

  3. Åh, det är inte så komplicerat som det verkar. Jag är lite förvånad över hur enkelt man får åtminstone okej ljud. Mitt källarförråd är inte optimalt, men jag tycker att det blir klart över förväntan. Någon form av genomgångsinlägg där jag utvärderar mina erfarenheter kommer så småningon!

Kommentarer är stängda.