Post Format

And the fun just keeps on falling on my head

Ända sedan den väldigt sjysta baren, som jag aldrig kan komma ihåg vad den hette men som låg längst ner på min gata närmast Odenplan där det nu ligger en koreansk restaurang, stängde så har jag hoppats att det ska öppna en riktigt trevlig bar som kan vara lite av ett stamhak i mitt absoluta närområde.

Jo, jag vet att det finns ett par invändningar till det här – jag kanske inte är någon barråtta av rang ens i förstaläget, och visst, det är helt sant att Tranan bara ligger på andra sidan Odenplan och att jag gillar det stället rätt mycket. Men ändå, den här baren, som det verkligen grämer mig att jag har glömt vad den hette, låg på min gata, och var otroligt mysig och trevlig och bra. Men de fick chockhöjda hyror och tvingades stänga och istället flyttade Arirang Vega in. Det är en jättebra restaurang, men det är inte en sjyst bar. Och det var alltså det jag ville ha.

Hur som helst – jag hade börjat hoppas. I somras/höstas bommade det anrika Jones antikvariat igen nere på Norrtullsgatan, som också låg i mitt kvarter fast åt andra hållet, och de facto närmare än den där baren som jag alltså inte kan komma ihåg vad den hette. Kort efter stängningen täcktes skyltfönstrena för och det började renoveras för fullt där inne. Varje gång jag gått ut genom porten åt Norrtullsgatan till och svängt ner mot city har jag försökt kika in genom de förtejpade rutorna för att få se en glimt av framtiden. Jag har hoppats och hoppats och hoppats, Jones antikvariat hade ju rätt roliga lokaler och jag såg framför mig en tuff bar med olika etage och prång. Det skulle bli så bra och jag skulle få en bar som var precis som i … ja som de där haken de alltid går till i amerikanska serier. Jag har vaggat mig till sömns med hopp i bröstet, jag har trott på att den ljusnande framtiden skulle vara min.

I går kväll när jag kom hem sken ljuset därinifrån. Ombyggnationen var klar. Jag beskådade den nya tiden. Den hette Skandiamäklarna.

3 kommentarer

  1. Ligger det en Arirang på Vegagatan??

    Hur som helst: det är ju askrångligt att få utskänkningstillstånd. Detta har dividerats många gånger i Essingebio-sammanhang. För att få servera sprit måste man ha värsta köket (dels ventilation och bla bla bla), för vi bor i ett land där sprit och skoj klassas som samhällskorrumperande. Man måste bevisa att man i detta kök klarar av att laga till förrätt, varmrätt och efterrätt – för gud förbjude att det skulle öppna ett ställe dit folk gick för att bara ta en drink! Kunde Jones antikvariat laga förrätt, varmrätt och efterrätt?

    Det är därför det aldrig öppnar några schyssta hål-i-väggen-barer i Stockholm, utan bara uppstyrda frostat-glas-ekpanelsdisk-mosaikvägg-infälldaspots-Avesta39kr- ljudämpningsplattoritaket-hålor.

    Reply
  2. Jag tror inte att Jones direkt var kända för sina kulinariska färdigheter i köket, men det var förklistrat så länge att jag trodde att det kanske kanske kanske skulle byggas ett helt restaurangkök där… Och det är klart att det var upp i det blå av mig att ens hoppas, men jag lever ju ändå i en fantasivärld, så det var lika bra att ta språnget fullt ut.

    Och jodå, visst ligger det en Arirang på min gata.

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.